Mia och Aaryan ansöker om att få barn. I det harmoniska men postapokalyptiska samhället de lever är det få förunnat att befinnas värdiga att bli föräldrar. Till deras hem, ensligt beläget men harmoniskt och ändamålsenligt inrett, kommer därför Virginia, ditsänd av myndigheterna för att utreda Mias och Aaryans lämplighet. Virginia frågar ut dem båda om deras förhållande, men efter hand blir hennes frågor alltmer närgångna, och hennes beteende underligt.
Eller, inte så underligt, för hon beter sig som ett barn kan göra när hon sprätter runt med maten och vägrar att lyssna på tillrättavisningar. Nu sätts parets föräldrakänsla verkligen på prov. Aaryan och Mia förstår snabbt vad det handlar om och lirkar med sitt stora barn så gott de kan, men i en värld där barn är sällsynta är det extra svårt att veta vilka former av förklaringar och gränssättningar som utgör god barnuppfostran.
Nästan lika svårt är det för Mia och Aaryan att konversera sina middagsgäster, när de överraskande får besök till sitt hus bland sanddynerna. Virginia har kusligt god koll på smärtpunkterna i förhållandet, inte bara mellan Aaryan och Mia utan även relativt deras föräldrar och tidigare partners. Medan paret samtidigt måste hantera nålsticken från sina gäster och behålla ett gott humör gentemot den trilskande Virginia, får vi veta alltmer om världen de befinner sig i. Strikt kontroll över ens beteende, inte bara barnafödande, är priset man betalar för att leva ett gott och långt liv efter de katastrofer som härjade jorden tidigare. Med en rysning talar man om dem som förvisats till den Gamla Världen, där man lever korta svåra liv i efterdyningarna av ohanterad miljöförstöring. Men i viskningar talar man också om dem som frivilligt gett sig av dit, där livet inte är så hårt övervakat.
För Mia och Aaryan blir det allt svårare att avgöra om deras lycka hänger på att ge efter för Virginias alltmer absurda önskemål, eller om det är meningen att de skall dra skarpare gränser för vad som sker. Är Virginia på väg att överträda gränsen för vad som är rimligt? Och kommer det alls att finnas någon kärlek och förtroende kvar mellan dem efter de sju dagarnas utvärdering?
The Assessment är en trovärdig framtidsskildring på film, som inte spelar upp samhällsförändringar som något exotiskt, utan som en vardag som människorna har levt i länge. Avancerad teknik är insmugen i det bekväma och vackra hemmet, med sin fantastiska färgskala av glödande färger mot en sandfärgad bakgrund. Kommentarerna om de nya samhällsförhållandena portioneras ut när de behövs, och i slutändan handlar filmen ändå om människorna och deras relationer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar