Ah, där kommer de vackra människorna promenerande! Hovet, klädda i vitt och lysande av självsäkerhet, för det är de som sätter tonen och vet hur allting skall vara!
Men vem är det där? En flicka i oformlig klänning med en liten hatt. Hennes blick söker hela tiden något att fästa på, munnen öppnas för att nästan säga något, men hon kommer aldrig fram till något, rör sig bara osäkert i en riktlöshet som är så intensiv att den drar ögonen till sig. Ett lätt byte för hovmännen Cyril och Cyprian, vana retstickor som slår ned på allt som sticker upp. Men idag väljer prins Filip en annan väg än den vanliga. Han stoppar mobbningen och tar den underliga flickan i försvar. Är det inte något väldigt speciellt, antingen naturvidrigt eller helt enligt naturen, att även den här människan skall vara älskad av någon? Prins Filips tvärtom-handling sätter något större i rullning, och så utser han den konstiga Yvonne till sin förlovade.
Kungaparet och alla vid hovet blir upprörda och pressar den passiva Yvonne till att niga tillbörligt, eller svara på någon fråga, eller åtminstone le! Och minsta handling som Yvonne råkar utföra triggar omgivningens respons åt nya, extrema håll. Trolovningen är på samma gång oundviklig och katastrofalt oönskad. Yvonne, Prinsessa av Burgund! Planer på att avsluta situationen, inklusive den oförstående Yvonne, ältas på flera håll.
Witold Gombrowicz moderna klassiker är en fantastisk pjäs: dess överdrivna absurditet och invecklade psykologiska diskussioner är komiska men har ändå en kärna av realism. De skickliga skådespelarna på Teater Alma fyller sina roller perfekt; spelstilen gestaltar det absurda utan att bli till parodi, en mycket fin balansgång. Alla på scenen är ypperliga och väl samspelta, men jag vill ändå speciellt nämna Cecilia Kent som kung Ignatius, stark som ett lejon; Jacob Hellichius som prins Filip med stor kroppslig komik; och Henny Åman som den trängda, förvirrade Yvonne. Det senaste årets pjäsval, regi och framförande har gjort Teater Alma till en av de mest intressanta teaterscenerna i Stockholm, och jag ser fram emot vad teatern och de enskilda personerna kommer att göra framöver.
Länk till Teater Almas sida om Yvonne, Prinsessa av Burgund
1 kommentar:
Väldigt bra pjäs, absurd, tänkvärd och välformulerad med flera starka roller. I de absurda och repetitiva inslagen kunde man förstå var Monty Python-humorn antagligen har sitt ursprung.
Starka skådespelarinsatser från hela ensemblen, mina personliga favoriter är dock kungen, med sitt intensiva minspel, och Yvonne med all sin oförmåga.
Kul också att den burgundiske konungen har en guldkedja som för tankarna till de medeltida porträtten av hertigarna av Burgund med sina "order of the golden fleece".
Skicka en kommentar