Elegant, elegant flödar Joseph Haydns Stråkkvartett i F-dur op 74:2 (1793). Det var den femtioåttonde stråkkvartetten han skrev, i genuint klassiskt format, men absolut inte simpel utan intrikat komponerad. Vertavokvartetten ger musiken den rena, klara klang som låter den komma till sin rätt, och trots några missade toner låter det mycket bra. Det lovar gott inför deras kommande Haydn-dygn i Oslo i höst - det vore roligt att vara där och höra dem spela alla stråkkvartetterna i följd!
Vertavokvartetten har spelat tillsammans i trettiofem år och består av fyra skickliga kvinnor. Violast Berit Cardas berättade inlevelsefullt om nästa kompositör på programmet, Elfrida Andrée, och allt hon gjorde för att kvinnor skulle få tillträde till musikens område både som framförare och som kompositörer, något vi alla kan vara tacksamma för. Så fick vi höra hennes Stråkkvartett i A-dur (1887), en spännande komposition där dramatiken bara precis tyglas till harmoni. Nu lät musikerna sina instrument klinga djupare och större, vilket passade bra för såväl Andrées verk som konsertens avslutande kvartett av Beethoven.
Stråkkvartett i ciss-moll op 131 (1826) hör till Ludwig van Beethovens sena verk. I sju satser och djärva växlingar mellan taktarter, tempi och teman är den ett äventyr, inte minst för de framförande musikerna men även för lyssnarna. Vertavokvartetten spelade ypperligt, med en inlevelse som aldrig slog över i självupptagenhet. Efter framförandet var publiken så tagen och också nöjd att vi inte behövde be om ett extranummer. Det var en väl kurerad konsert med en storslagen avslutning.
Vertavokvartetten har spelat tillsammans i trettiofem år och består av fyra skickliga kvinnor. Violast Berit Cardas berättade inlevelsefullt om nästa kompositör på programmet, Elfrida Andrée, och allt hon gjorde för att kvinnor skulle få tillträde till musikens område både som framförare och som kompositörer, något vi alla kan vara tacksamma för. Så fick vi höra hennes Stråkkvartett i A-dur (1887), en spännande komposition där dramatiken bara precis tyglas till harmoni. Nu lät musikerna sina instrument klinga djupare och större, vilket passade bra för såväl Andrées verk som konsertens avslutande kvartett av Beethoven.
Stråkkvartett i ciss-moll op 131 (1826) hör till Ludwig van Beethovens sena verk. I sju satser och djärva växlingar mellan taktarter, tempi och teman är den ett äventyr, inte minst för de framförande musikerna men även för lyssnarna. Vertavokvartetten spelade ypperligt, med en inlevelse som aldrig slog över i självupptagenhet. Efter framförandet var publiken så tagen och också nöjd att vi inte behövde be om ett extranummer. Det var en väl kurerad konsert med en storslagen avslutning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar