Hur ockuperar man ett land? När läget är verifierat och informationen sprids i media kan det redan vara för sent. En ockupationsmakt vet att börja med att slå ut energitillförseln och kommunikationsmöjligheterna, för att hindra motståndet från att organisera sig. De som arbetar vid statliga skyddsobjekt känner till det här, men efter decennier av fred tar man lättare och lättare på varningarna. Vid transformatorstationen i Vånga är det Björn som håller fast vid misstänksamheten, till den grad att kollegorna skämtar med honom och inte tror på när han börjar se skumma saker. För att komplicera det hela är Björn dessutom bufflig och osocial, och har inget nätverk av vänner eller familj för att sprida det som händer.
Men när Björn blir nedslagen av obehöriga som rör sig utanför det avspärrade området besannas hans misstankar. Kollegorna svarar inte, telefonnätet är nere - kanske är det inte konstigt, för det är ju midsommar och litet allmänt kaos? Tillräckligt många tänker så för att svaret på de begynnande attackerna skall dröja. För det sker verkligen några stora, spektakulära sprängdåd i Stockholm, så regeringsmedlemmarna grupperas för att föras i säkerhet. Men nya oroväckande saker börjar hända - vanliga människor börjar bete sig konstigt, och ingen tydlig fiende har visat sig, så under lång tid är vad som händer helt utlämnat till spekulation.
Filmen Den blomstertid nu kommer bygger upp en riktigt kuslig stämning med en diffus fiende ständigt i ögonvrån, vilket gör de direkta attackerna som följer desto mer otäcka. Fokuset på invånarna i ett mindre östgötskt samhälle gör att hotet och förvirringen känns konkret. Vad är det som händer? Vad skall vi göra? Hur kan vi skydda oss? På sitt håll gör Björn vad han kan, vilket är ganska mycket med tanke på omständigheterna, och dessutom otroligt spännande.
Filmen innehåller flera spektakulära scener med kraschande bilar och helikoptrar och intensiva närstrider, vilka alla är välplacerade och trovärdiga. Något som gjorde att filmen haltade en aning var de inledande scenerna där Björn, hans son Alex och sonens nästan-flickvän Anna presenterades, en litet för lång fördjupning i karaktärernas bakgrundshistoria som i och för sig skulle göra sig bra som fristående film. Å andra sidan var inledningen ett bra upplägg till att låta situationerna spelas ut på annorlunda sätt mot vad man är van vid från Hollywoodfilmer, vilket är ett stort plus. Vi slipper hjältemodigheterna som går över gränsen till dumdristighet och får se vanliga människor reagera på onormala händelser. Det väger upp en del genvägar i logiken, och gör Den blomstertid nu kommer mer sevärd än vanliga actionfilmer. Jag hoppas på att se mer från det begåvade kollektivet Crazy Pictures som gjort filmen.
Men när Björn blir nedslagen av obehöriga som rör sig utanför det avspärrade området besannas hans misstankar. Kollegorna svarar inte, telefonnätet är nere - kanske är det inte konstigt, för det är ju midsommar och litet allmänt kaos? Tillräckligt många tänker så för att svaret på de begynnande attackerna skall dröja. För det sker verkligen några stora, spektakulära sprängdåd i Stockholm, så regeringsmedlemmarna grupperas för att föras i säkerhet. Men nya oroväckande saker börjar hända - vanliga människor börjar bete sig konstigt, och ingen tydlig fiende har visat sig, så under lång tid är vad som händer helt utlämnat till spekulation.
Filmen Den blomstertid nu kommer bygger upp en riktigt kuslig stämning med en diffus fiende ständigt i ögonvrån, vilket gör de direkta attackerna som följer desto mer otäcka. Fokuset på invånarna i ett mindre östgötskt samhälle gör att hotet och förvirringen känns konkret. Vad är det som händer? Vad skall vi göra? Hur kan vi skydda oss? På sitt håll gör Björn vad han kan, vilket är ganska mycket med tanke på omständigheterna, och dessutom otroligt spännande.
Filmen innehåller flera spektakulära scener med kraschande bilar och helikoptrar och intensiva närstrider, vilka alla är välplacerade och trovärdiga. Något som gjorde att filmen haltade en aning var de inledande scenerna där Björn, hans son Alex och sonens nästan-flickvän Anna presenterades, en litet för lång fördjupning i karaktärernas bakgrundshistoria som i och för sig skulle göra sig bra som fristående film. Å andra sidan var inledningen ett bra upplägg till att låta situationerna spelas ut på annorlunda sätt mot vad man är van vid från Hollywoodfilmer, vilket är ett stort plus. Vi slipper hjältemodigheterna som går över gränsen till dumdristighet och får se vanliga människor reagera på onormala händelser. Det väger upp en del genvägar i logiken, och gör Den blomstertid nu kommer mer sevärd än vanliga actionfilmer. Jag hoppas på att se mer från det begåvade kollektivet Crazy Pictures som gjort filmen.
2 kommentarer:
En riktigt häftig actionfilm med ett lite otäckt trovärdigt scenario med ett land i förvirring och "små gröna män" (dvs. stridande och militärutrustning utan landsbeteckning, a la Krim).
Faktiskt häftigare actionscener och specialeffekter än jag trodde svensk film var kapabel till - det smäller bra och mycket i filmen.
Och stort plus att många hollywoodklicheer bryts.
Jag såg filmen främst tack vare forhandsreklamen om häftig scenografi. Och det var det också, välgjort och faktiskt lite skrämmande eftersom det ovanligt nog rörde sig om en katastroffilm i välkända miljöer. Och budskapet med en hångrinande Putin på slutet gick fram. Lite övertydligt kanske, men tyvärr inte osannolikt.
Skicka en kommentar