Han sitter där när kaféet öppnar, och han sitter kvar när det stänger sent på kvällen. Längst in i lokalen men med andra människor inom synhåll sitter mannen som kan uppfylla din innersta önskning. Människorna som kommer till honom blottar sig när de berättar vad de önskar sig, och i reaktionen på vad han begär av dem för att de skall få det önskade. För önskar du något måste du göra något för att få det, och det som begärs av de önskande är, genomgående, olagliga handlingar som går ut över en annan person. Det försätter dem i moraliska dilemman; önskar jag detta så mycket att jag vill skada en annan för min egen lycka? För det flesta av dem är svaret ja.
En uppgift kan vara att slå en annan blodig, en annan kan vara att bryta upp ett annat pars äktenskap för att rädda ditt eget. Mannen vid kafébordet frågar efter detaljer och antecknar dem noggrant, när den önskande kommer och berättar att hen utfört det ålagda. Det tycks nästan som att detaljerna är det viktigaste; som att mannen vid bordet gör en stor undersökning av människans levnadsvillkor och psyke.
Några av uppgifterna är grymmare än andra: att våldta en kvinna, att döda ett barn, att döda flera andra människor. En del av uppdragen börjar också snärja in sig i varandra. Är det meningen? Men mannen säger att det inte är han som väljer uppgifterna, och inte heller är den som utdelar belöningarna; allt han gör är att slå upp det specifika fallet i sin tjocka, fullskrivna bok.
Filmen skiftar stämning under handlingens gång. Till en början verkar allt enkelt (nja, inte så enkelt om man räknar in den moraliska aspekten): gör det här, så händer det här. Efter hand hinner personerna tänka efter och tveka, eller om de inte tvekar ändå upptäcka att uppdraget innebär komplikationer. Och när det verkar som att filmen skall sluta som ett pussel där alla bitar passar i varandra, så gör den inte det. Det går inte att säga att ett moraliskt avståndstagande ger dig bättre utfall, heller inte att följa instruktionerna till punkt och pricka, för varje enskilt (ut)fall är annorlunda. Det, tillsammans med det välskrivna manuset och goda skådespeleriet, gör att historien fascinerar trots att den aldrig rör sig utanför kaféet med det lockande namnet The Place.
En uppgift kan vara att slå en annan blodig, en annan kan vara att bryta upp ett annat pars äktenskap för att rädda ditt eget. Mannen vid kafébordet frågar efter detaljer och antecknar dem noggrant, när den önskande kommer och berättar att hen utfört det ålagda. Det tycks nästan som att detaljerna är det viktigaste; som att mannen vid bordet gör en stor undersökning av människans levnadsvillkor och psyke.
Några av uppgifterna är grymmare än andra: att våldta en kvinna, att döda ett barn, att döda flera andra människor. En del av uppdragen börjar också snärja in sig i varandra. Är det meningen? Men mannen säger att det inte är han som väljer uppgifterna, och inte heller är den som utdelar belöningarna; allt han gör är att slå upp det specifika fallet i sin tjocka, fullskrivna bok.
Filmen skiftar stämning under handlingens gång. Till en början verkar allt enkelt (nja, inte så enkelt om man räknar in den moraliska aspekten): gör det här, så händer det här. Efter hand hinner personerna tänka efter och tveka, eller om de inte tvekar ändå upptäcka att uppdraget innebär komplikationer. Och när det verkar som att filmen skall sluta som ett pussel där alla bitar passar i varandra, så gör den inte det. Det går inte att säga att ett moraliskt avståndstagande ger dig bättre utfall, heller inte att följa instruktionerna till punkt och pricka, för varje enskilt (ut)fall är annorlunda. Det, tillsammans med det välskrivna manuset och goda skådespeleriet, gör att historien fascinerar trots att den aldrig rör sig utanför kaféet med det lockande namnet The Place.
2 kommentarer:
Detta är den andra filmen av den italienske regissören och manusförfattaren Pablo Genovese på kort tid som jag ser och jag gillar dem (den förra heter "Vad döljer du för mig") verkligen.
Bägge filmerna som jag sett är smarta och välspelade och väldigt idedrivna, se dem!
För mig gör det Genovese till en av nutidens intressantaste filmskapare (a la Fellini/Bergman "auteur"), tillsammans med fantastikern Guillermo del Toro och amerikanska Christopher Nolan (Memento/Inception) och Richard Linklater (Slacker/Boyhood). Genovese verkar ha gjort flera filmer de senaste 10 åren så jag hoppas på att få se även dessa och hans kommande filmer på svenska biografer.
Jag håller med, jag vill gärna se mer av Pablo Genovese!
Skicka en kommentar