Till hans födelsedag samlas folk för en ceremoni i huvudstaden Eldares. Scenen beskrivs detaljrikt, med humor där en undertryckt vrede kan anas, realistiskt men med inslag av sagolika element.
Hans två närmaste ministrar, Machokali och Sikiokuu, har rest utomlands för att kirurgiskt förstora sina ögon (Machokali) respektive öron (Sikiokuu) för att vara extra uppmärksamma i the Rulers tjänst.
Allt eftersom berättelsen utvecklar sig kommer dråpliga eller till synes oviktiga händelser under inledningsscenen att visa sig ha djupare innebörd och långtgående efterverkningar. Men från den dråpliga beskrivningen av krypandet i landets stoppskikt rör sig wa Thiong'o till de vanliga människorna i Eldares, huvudstaden, fortfarande med glimten i ögat men med sympati och respekt. Något kapitel till, och så kommer han till allvaret; en utsvulten man som ligger på en soptipp och dör. Några kapitel till, och så får vi ana en hemlig folklig konspirationför att protestera mot the Rulers omåttliga ambitioner.
Jag fångades av boken Wizard of the Crow från första sidan. Språket är enkelt och direkt och låter historien flyga fram över sidorna. Vi får följa ett dussintal personer på olika avstånd från the Ruler, med skilda motiv och ambitioner, vars intressanta berättelser ofta korsar varandra. Många tar fräcka chanser att berika sig själva, och the Rulers tjänstemän försöker undergräva varandras ställning för att själva sitta säkrare.
Av en fullständig slump råkar trollkarlen Wizard of the Crow uppstå, då mannen Kamĩtĩ och kvinnan Nyawĩra flyr från polisen. Livlig fantasi och självsuggestion får alla som möter the Wixard of the Crow att minnas honom som övernaturligt kunnig i att anta skilda skepnader och läka människor, något som kommer av de bådas sunda förnuft och ärliga önskan att vilja göra gott men kanske också en tilltagande del av verklig magi.
Kärlekshistorien mellan Kamĩtĩ och Nyawĩra är det mest tilldragande och kanske det enda sanna i berättelsen, men deras intellektuella diskussioner är tyvärr ofta hackigt formulerade. Det är den enda invändningen jag har mot boken, men den är mycket liten och jag bortser från den till förmån för vad författaren låter Nyawĩra berätta om kvinnliga afrikanska författare. Över huvud taget återkommer boken förtjänstfullt med uppvärderingar av kvinnans roll i ett traditionsstyrt samhälle. Därtill kommer en bitande genomlysning av ett system av mutor och ett ständigt strävande efter pengar och status, där skrattet fastnar i halsen för att det låter som saker som säkerligen händer i korrumperade samhällen över hela världen.
Efter bara några sidor kände jag att Ngũgĩ wa Thiong'o är en mycket begåvad författare med viktiga och intressanta historier att berätta, och nu vill jag gärna läsa många fler böcker av honom.
Fler böcker av Ngũgĩ wa Thiong'o:
A Grain of Wheat
Petals of Blood
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar