Programbladet är formgivet som ett gammaldags propert skrivhäfte, och proper och traditionsrik är lärarrummet där lärarna i engelska för utländska elever går runt i stiliga kostymer med väst. Simon Grays pjäs utspelar sig på 1960-talet, och har i original titeln Quartermaine's Terms. John Quartermaine är en äldre lärare, inte så litet disträ, i utkanten av gruppen av lärare.
De övriga på scenen genomgår livskriser och lyckligare händelser: otrohetsaffärer, familjeproblem, kärlek och förlovning. Quartermaine (Per Svensson) dras litet granna med i stämningen, som en boj som guppar upp och ned när svallvågorna drar förbi. Medan kollegorna hinner uppleva djup sorg och fantastisk lycka fortsätter han sitt lugna, ensamma liv. Jag kan ändå inte låta bli att tycka att hans liv är ett sorgespel i slow motion: även om han bjuds med ibland förstår man att han längtar tillbaka till lärarrummet, till sin favoritfåtölj längst till vänster på scenen.
John Gray har även skrivit den utmärkta pjäsen Butley som utspelar sig på ett kontor för två professorer på ett universitet. Den huvudpersonen, Butley, är raka motsatsen till Quartermaine i det att han är katalysator och trubbelmakare för alla i sin närhet. När Quartermaine's Terms sattes upp i Storbritannien i början på året spelades Quartermaine av Rowan Atkinson, som alltså fick vara straight man mot ett antal livligare personer. På Dramaten får vi också se en känd komiker på scenen, men i rollen som den härligt klantige Derek, där han kommer till sin rätt.
Alla på scenen spelar väl, som etablerade lärare och med ett privatliv som spiller in i lärarrummet. De har också ett utmärkt manus att arbeta med: John Grays pjäs har en fin balans mellan sorg och inslag som gränsar till fars, vilket gör att både sorgen och humorn uppfattas och uppskattas. Det är en glädje att få se en sådan här pjäs som visar upp- och nedgångar i livet för sju i grunden hyggliga personer.
Länk till Dramatens sida om Främmande språk
De övriga på scenen genomgår livskriser och lyckligare händelser: otrohetsaffärer, familjeproblem, kärlek och förlovning. Quartermaine (Per Svensson) dras litet granna med i stämningen, som en boj som guppar upp och ned när svallvågorna drar förbi. Medan kollegorna hinner uppleva djup sorg och fantastisk lycka fortsätter han sitt lugna, ensamma liv. Jag kan ändå inte låta bli att tycka att hans liv är ett sorgespel i slow motion: även om han bjuds med ibland förstår man att han längtar tillbaka till lärarrummet, till sin favoritfåtölj längst till vänster på scenen.
John Gray har även skrivit den utmärkta pjäsen Butley som utspelar sig på ett kontor för två professorer på ett universitet. Den huvudpersonen, Butley, är raka motsatsen till Quartermaine i det att han är katalysator och trubbelmakare för alla i sin närhet. När Quartermaine's Terms sattes upp i Storbritannien i början på året spelades Quartermaine av Rowan Atkinson, som alltså fick vara straight man mot ett antal livligare personer. På Dramaten får vi också se en känd komiker på scenen, men i rollen som den härligt klantige Derek, där han kommer till sin rätt.
 |
| Foto: Sören Vilks |
Länk till Dramatens sida om Främmande språk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar