lördag 16 januari 2010

Coco Chanel & Igor Stravinskij


Filmen om Coco Chanels och Igor Stravinskijs tid tillsammans är en estetisk njutning. Dialogen är sparsmakad; scener och stämningar får föra berättelsen vidare. Historien inleds med Coco Chanel på väg till den ökända föreställningen av Ballets Russes i Paris, Stravinskij och övriga medverkande i kulisserna bakom scenen, och så en lång sekvens av njutbara bilder av den moderna baletten, publikens reaktioner och de alltmer högljudda protesterna som till slut stoppade föreställningen. Åh! Musiken, dräkterna och dansen var så vackert och spännande att höra och se. Det knöt sig i magen när jag hörde dårarna i publiken förstöra kvällen för de intresserade, som om jag suttit med den kvällen.

Tillfällena som låter Stravinskij (Mads Mikkelsen) och Chanel (Anna Mouglalis) mötas ter sig slumpartade, utan brådska, som en väg av många när alla möjligheter är intressanta. Men elektriciteten mellan dem båda är märkbar.

Jag tycker om hur Coco Chanel porträtteras; inte hetsig och nonchalant, bara för att hon är modern; inte heller aggressiv och skrämmande, bara för att hon är en framgångsrik affärskvinna. Hon släntrar förbi med händerna i fickorna och en registrerande blick under sin svarta lugg. Hon är stark och oberoende, och kan erbjuda Stravinskij och hans familj bostad i sitt avskilda hus för att ge honom ro att komponera.

Åh, vilket hus! Ett under i modernitet, svart och vitt och geometriska mönster. Men det är också vackert när Stravinskijs hustru skapar litet värme och hemkänsla genom att drapera röda mönstrade filtar i sina rum. Som sagt, filmen innehåller en räcka av vackra, tilltalande scener. Ett litet tag blir jag nästan irriterad på den svala hållningen, men sedan lutar jag mig tillbaka och låter mig förföras av skönheten.

3 kommentarer:

Glamourbibliotekaren sa...

Enig, det var en estetisk nytelse! Veldig morsomt å se Vårofferet-premieren også - jeg har jo lest mange ganger om hvilken katastrofe det var den gangen, og derfor var det morsomt å se en filmatisering av det. Særlig fordi de visstnok brukte original-koreografien og -scenografien!

Hermia sa...

Vilka Chanel-tider det är! Den du just sett är jag också nyfiken på. Miljön som du beskriver så fint är en stor del av lockelsen...

Filmen med Audrey Tatou äntligen nått Gävle, den ser jag mycket fram emot. Såg en annan i tv-serieform på dvd, omkr 3h lång, med Shirley MacLaine som en åldrande Coco. Just den skildringen var för amerikansk och för sentimental för min smak...

Jenny B sa...

Glamourbibliotekaren, jag håller med, det var härligt att få se föreställningen och jag skulle önskat att få se hela, oavbruten!

Hermia, den andra Chanel-filmen jag missade jag tyvärr på bio, så den får jag ta igen någon annan gång. Den är säkert också sevärd!