Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans av Anna Gavalda

Vilken poetisk titel! Med bara några ord skapar Anna Gavalda en stark känsla av längtan, och sätter an tonen för hela boken. Tyvärr räcker det inte hela vägen. Den första novellen i boken börjar flamsigt, med en berättare som vänder sig till läsaren och försäkrar att allt hände just så, och riktigt ber om att bli trodd. Jag brukar inte gilla den sortens direkta tilltal, och jag gör det inte nu heller. Nu varieras rösten mellan de olika novellerna, och det är bra. Men historierna berättas ändå alltid litet för snabbt. Det är synd, för Gavalda har hittat spännande och viktiga scener ur liv som är värda att höra mer om. Men eftersom hon inte går djupare, och eftersom språket är så enkelt att det nästan verkar ursäktande, blir inte boken så bra som den skulle kunnat vara.