I kvarteret bakom mitt hus ligger restaurangen El Diablo. Innan den öppnade tyckte jag planerna lät avskräckande: en tequilarestaurang, med extra lång bardisk? Jag letade ju efter ett stamställe med god mat, där jag skulle kunna känna mig hemma. Men jag tog ändå chansen att kliva in och prova deras mat. Menyn såg lockande ut, och även om jag inte är speciellt intresserad av tequila, tog jag ett litet glas av deras rekommenderade dryck och ett stort glas vatten till varje rätt. Och vilket bra beslut det var!
Till den karibiska morotssoppan, min förrätt, fick jag små platta kycklingbitar och en kall apelsinsorbet. Det verkade skumt till en början, men visade sig vara fantastiskt gott tillsammans! Och lika gott fortsatte det; varje förrätt, huvudrätt och efterrätt jag tog var en himmelsk upplevelse. Maten är gediget vällagad; det moderna franska köket med en sydamerikansk twist, och ofta litet extra pepprig. Så gott, så gott, så gott! Och det känns helt rätt att blanda smaken med tequila och ett stort glas vatten.
Tequilan som serveras på El Diablo är av fin agave, som har behandlats väl och bland annat lagrats på romfat, whiskyfat, champagnefat eller liknande. Det ger varje tequilasort en komplex, njutbar smak. Inte alls som den där finkelsmakande vätskan vi alla blivit dretfulla på någon gång! Den fina tequilan ger inte heller baksmälla, jag lovar! Jag har ätit trerätters middagar med den rekommenderade tequilan till varje rätt, även till efterrätten. Mitt under måltiden har jag känt mig litet snurrig, men varit nästan helt klar igen när jag avslutat den och rest mig. Jag har inte varit speciellt intresserad av tequila, men när det nu finns kunniga som gärna vill dela med sig av sina favoriter, så tackar jag och tar emot! Killarna som har stället är vänliga och hjälpsamma, och berättar gärna om maten och tequilan om man frågar.
När jag inte är på El Diablo längtar jag dit, och när jag sitter där vill jag inte gå hem. Sedan den fina recensionen i SvD för en vecka sedan har det haft fullt med gäster varje kväll. Det är bra! De är värda många besökare, och jag unnar alla människor att få smaka på deras härliga mat och dryck. Men det känns ändå litet konstigt att se en massa okända personer sitta och skratta i mitt "andra vardagsrum". Vilken tur, då, att de alltid kan göra plats för en insläntrande stammis! Jag är så glad och tacksam att det finns en riktigt, riktigt god restaurang bakom husknuten.
El Diablos hemsida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar