fredag 28 november 2025

De dödas encyklopedi av Danilo Kiš

Berättelserna utspelar sig på vitt skilda platser och under vitt skilda tider, och även tonen och ambitionen i boken vittnar om att den är skriven i en annan tid (1983) och plats (Paris, efter att ha måst lämna Jugoslavien) än här och nu, och det är så uppfriskande. Den första novellen handlar om Simon Undergöraren som utför sina under i Samarien sjutton år efter Jesus av Nasarets död. Han verkar bland människor som är vana vid uppdykande vandringsmän som predikar och profeterar, eller utför konster, eller både och. Men nu vandrar även Jesu lärjungar i byarna, beredda att konfrontera falska profeter. Simon Undergöraren med sina arga utrop mot "skadeglädjens, elakhetens och svartsjukans Gud" är deras motståndare. Men se hur hans under faktiskt är fantastiska och oförklarliga! Hur skall lärjungarna ifrågasätta eller kanske misstänkliggöra det? Men se också att berättelsen ett par gånger till viker in några till ifrågasättanden, till och med från dem som är mitt uppe i handlingen.

Om än historierna har vitt skilda huvudpersoner, miljöer, handling och karaktär, så har flera av dem det gemensamt att berättaren själv för in en tvekan om dess äkthet. Det kan vara genom en insmugen bisats, ett stycke, eller i omtag efter omtag som i novellen Kungarnas och dårarnas bok, som i en historieskrivning parallell till vår berättar om tillkomsten av en förljugen bok, gång på gång misstolkad med flit eller av dumhet, som motsvarar Sions Vises protokoll i vår värld.

Titelnovellen De dödas encyklopedi utspelar sig under en natt på Kungliga Biblioteket i Stockholm, och det är tänkvärt (och en källa till stolthet) att även det kalla Sverige i norr kvalar in som en av de exotiska platser som Danilo Kiš valt för sina fascinerande berättelser. I efterordet talar han själv om hur döden är det gemensamma temat för samlingen, men fastän jag ser vad han menar så kan man också se att ett annat genomgående tema är hur legender skapas och lever vidare fastän eller till och med på grund av att fakta glöms bort eller förfalskas. Och ändå så påminner läsningen av boken om hur viktigt det är att fortsätta att läsa nya berättelser och låta dem utöka ens förståelse av världen. Men inte låta sig luras till att starta pogromer på grund av dem.

1 kommentar:

Micki sa...

Hej Jenny.jag tycker att boken dedödas encyköupodi låter en en mycket intressant bok. Blir sugen på att läsa den.
Hälsningar från
Marika frykholm