Att hitta hem innebar också för Anjum att hamna i samhällets utkant. Men när barnet såg den vackra Bombay Silk, lång, stark och självsäker, fann hon sin plats bland de andra hijras, kvinnor som fötts som män men vill bära kvinnors klädesplagg, smink och långa hår. De hyrs in till fester och annat som inte nämns högt, men är inte väl sedda av samhällets bättre beställda medborgare. Men det finns många andra att finna vänskap hos bland de många som lever på gatorna och hankar sig fram från dag till dag.
Förutom att vara hijra skiljer Anjum och flera andra personer i boken The Ministry of Utmost Happiness ut sig genom att vara muslimer i ett alltmer hindunationalistiskt land, och det är mycket oftare vid den skiljelinjen som konflikter, förföljelser och rena lynchningar sker. Tidigt i berättelsen bryter konflikten i Kashmir in och sätter spår hos fler och fler av huvudpersonerna. Men varje sorg är unik, och Arundhati Roy ger sina karaktärer personliga tragedier och individuella sätt att handskas med dem. Den unge pojken Saddam Hussein tog sitt namn i trots när han såg en video av avrättningen av den irakiske diktatorn, och fastän ett av hans mål i livet är att hämnas på mannen som orsakade hans fars brutala död, är han ingen hatfylld människa utan en viktig och kär person i den brokiga gruppen kring Anjum.
Litet längre bort i staden (Delhi) finns en gatusträcka där många människor har samlats för att visa vad ont som gjorts mot dem, i hopp om att besökande journalister skall ge dem uppmärksamhet och till sist upprättelse. Där finns fattiga bönder som blivit bortkörda från sin mark för att där skall byggas fabriker; där finns även människor från Bhopal som skadades vid giftläckan från Union Carbide, men då det var så länge sedan och det skett så många nya katastrofer är det ingen som bryr sig om dem längre. Och fastän Roy berättar allt detta med allvar och sympati tynger det inte ned boken till en klagovisa. Människor lever sina liv, under motorvägar och intill vattendrag förgiftade av medicinutsläpp och skräp. En av bokens berättare ser en man lynchas och förvånas själv av att han inte blir chockad - äcklad av hur meningslöst det var, men inte chockad.
Handlingen rör sig vidare från människorna kring Anjum till en annan grupp av vänner, genom vilka vi får djupare inblick i inbördeskriget i Kashmir, både på förtryckarsidan och hos det militanta motståndet. Intensiteten av de grymheter som människor kan göra mot varandra ökas ju fler detaljer som ges, i de sammanhängande berättelser som behandlar en i taget av kamratgruppen. Och precis när historien börjar röra sig mot sitt slut kommer ett av bokens starkaste och svåraste vittnesbörd om mänsklig ondska. Men fortfarande; den yttersta lyckans ministerium är inte en omöjlighet ens bland de utstötta på den ständigt stridande ytan av planeten. The Ministry of Utmost Happiness är mästerligt skapad; boken är en lång och skiftande berättelse om orättvisor som varken förlorar sig i eländet eller klistrar på ett lyckligt slut, utan visar en svår värld och de människor i den som inte klarar sig eller som faktiskt klarar sig.
Förutom att vara hijra skiljer Anjum och flera andra personer i boken The Ministry of Utmost Happiness ut sig genom att vara muslimer i ett alltmer hindunationalistiskt land, och det är mycket oftare vid den skiljelinjen som konflikter, förföljelser och rena lynchningar sker. Tidigt i berättelsen bryter konflikten i Kashmir in och sätter spår hos fler och fler av huvudpersonerna. Men varje sorg är unik, och Arundhati Roy ger sina karaktärer personliga tragedier och individuella sätt att handskas med dem. Den unge pojken Saddam Hussein tog sitt namn i trots när han såg en video av avrättningen av den irakiske diktatorn, och fastän ett av hans mål i livet är att hämnas på mannen som orsakade hans fars brutala död, är han ingen hatfylld människa utan en viktig och kär person i den brokiga gruppen kring Anjum.
Litet längre bort i staden (Delhi) finns en gatusträcka där många människor har samlats för att visa vad ont som gjorts mot dem, i hopp om att besökande journalister skall ge dem uppmärksamhet och till sist upprättelse. Där finns fattiga bönder som blivit bortkörda från sin mark för att där skall byggas fabriker; där finns även människor från Bhopal som skadades vid giftläckan från Union Carbide, men då det var så länge sedan och det skett så många nya katastrofer är det ingen som bryr sig om dem längre. Och fastän Roy berättar allt detta med allvar och sympati tynger det inte ned boken till en klagovisa. Människor lever sina liv, under motorvägar och intill vattendrag förgiftade av medicinutsläpp och skräp. En av bokens berättare ser en man lynchas och förvånas själv av att han inte blir chockad - äcklad av hur meningslöst det var, men inte chockad.
It was as though the Apparition whose presence we in India are all constantly and acutely aware of had suddenly surfaced, snarling, from the deep, and had behaved exactly like we expected it to. Once its appetite was sated it sank back into its subterranean lair and normality closed over it.
Handlingen rör sig vidare från människorna kring Anjum till en annan grupp av vänner, genom vilka vi får djupare inblick i inbördeskriget i Kashmir, både på förtryckarsidan och hos det militanta motståndet. Intensiteten av de grymheter som människor kan göra mot varandra ökas ju fler detaljer som ges, i de sammanhängande berättelser som behandlar en i taget av kamratgruppen. Och precis när historien börjar röra sig mot sitt slut kommer ett av bokens starkaste och svåraste vittnesbörd om mänsklig ondska. Men fortfarande; den yttersta lyckans ministerium är inte en omöjlighet ens bland de utstötta på den ständigt stridande ytan av planeten. The Ministry of Utmost Happiness är mästerligt skapad; boken är en lång och skiftande berättelse om orättvisor som varken förlorar sig i eländet eller klistrar på ett lyckligt slut, utan visar en svår värld och de människor i den som inte klarar sig eller som faktiskt klarar sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar