Den luftiga strukturen på boken upprepas i ännu många fler kapitel, de som utspelar sig på kyrkogården, där många röster faller varandra i talet. Det är de många själar som av olika anledningar inte kommit iväg därifrån utan håller sig kvar. Förnekelsen är total hos en del, som säger att de blivit lagda i en "sick-box" och väntar på att bli kurerade. Andra vet att de borde gå vidare men vågar inte. Ytterligare några har blivit förvandlade och förvridna av att stanna kvar, i synnerhet händer det med unga barn, och därför inser några av själarna att de måste få den unge Willie att lämna världen. Men hur? Särskilt som så många av dem själva klamrar sig kvar i hopp om att den älskade hustrun skall komma och hämta dem, och livet fortsätta med allt de hoppades på.
Inom grenar av buddhismen är bardo ett tillstånd mellan död och återfödelse, med möjlighet till spirituella insikter. Men på kyrkogården i Georgetown anar själarna att de är på väg mot en vägning av själen av kristet snitt, och värjer sig mot de utsända existenser som försöker locka dem med sig. Andra är uppfyllda av en längtan efter hämnd, djupt förståeligt efter de grymma berättelser vi får höra från själarna av döda svarta slavar och tjänare.
Det är fascinerande att höra de olika rösterna om varandra; berättelser upphuggna i korta repliker som återupptas senare och griper in i varandra. De talande är viktlösa och ohörbara i vår värld, men deras berättelse från ögonblicken efter döden blir desto mer minnesvärd.
Fler böcker av George Saunders:
Tenth of December
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar