Inspirerad av Robert Schumann, som gjort detsamma trettio år tidigare, skrev Pjotr Tjajkovskij en rad med korta stycken menade för barn; lättlyssnade, (någorlunda) lättspelade och med titlar om dockor och tennsoldater. Men om något ägnat för barn är riktigt välskrivet, är det självklart njutbart även för vuxna. De delvis till åren komna herrarna i Borodinkvartetten låter sig och publiken förnöjas av melodierna i Tjajkovskijs Album pour enfants op 39 (1878), bearbetad för stråkkvartett efter att ursprungligen varit skriven för piano. Men det är inte bara söta lekar som beskrivs; de 24 styckena låter efter hand alltmer skrämmande, bland annat när häxan Baba-Yaga tar sig in i handlingen.
Efter det äventyret var det litet tröstande att få höra Franz Schuberts vackra Kvartettsats i c-moll D 703 (1820), så vacker, om än inte utan sin egen dramatik. Jag har inte alltid varit förtjust i Borodinkvartettens litet träiga klang, men den här gången fanns det kvar mycket av den nödvändiga lättheten i musiken i ett annars allvarsamt program.
Efter paus tog sig Borodinkvartetten an kompositören de hade ett nära samarbete med under hans livstid, Dmitrij Sjostakovitj. Först spelades Stråkkvartett nr 6 (1956), ett övervägande gladlynt verk med understråk av allvar. I den efterföljande Stråkkvartett nr 13 (1970), där violan får stiga fram med den äran, finns det dock mer oro och uttalad smärta från början till slut, och ändå är verket och dess harmonier mycket givande att lyssna på.
 |
| Foto: Keith Saunders |
Efter paus tog sig Borodinkvartetten an kompositören de hade ett nära samarbete med under hans livstid, Dmitrij Sjostakovitj. Först spelades Stråkkvartett nr 6 (1956), ett övervägande gladlynt verk med understråk av allvar. I den efterföljande Stråkkvartett nr 13 (1970), där violan får stiga fram med den äran, finns det dock mer oro och uttalad smärta från början till slut, och ändå är verket och dess harmonier mycket givande att lyssna på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar