The Giver av Lois Lowry

Ungdomsboken The Giver har över tjugo år på nacken, och jag har flera gånger hört talas om den som en bra och tänkvärd berättelse. I kölvattnet av Hunger Games-succéerna är det inte konstigt att även The Giver filmatiserats, och jag tror att filmen kan bli bra. Men boken är också läsvärd! Jag hann läsa ut den på en förmiddag, för den är lättläst och ganska kort, men inte alls simpel.

I samhället där Jonas lever går allt enligt regler som har funnits så länge att ingen minns något annat. Lois Lowry är bra på att beskriva allt utan att det blir en infodump, genom Jonas tankar och vad familjen pratar om. Lowry låter Jonas familj småskratta nervöst åt att pappan brutit mot en mindre viktig regel, men fram tonar bilden av en värld designad för att hålla alla friska och nöjda, och invånare som faktiskt trivs och inte ifrågasätter mönstret. För en läsare med andra erfarenheter känns det dock litet otäckt när familjen, med glatt humör, på kvällen redogör för varandra vilka känslor de haft under dagen, och på morgonen vad de haft för drömmar.

Vid en ceremoni i december får de olika årskullarna av barn nya privilegier: en framknäppt jacka för de nyblivna sjuåringarna, en cykel för nioåringarna och så vidare. För tolvåringarna, Jonas årskull, är ceremonin ännu mer spännande: det är då de får veta vilken yrkesbana som valts ut åt dem av de övervakande Äldre i samhället.

Under beskrivningen av ceremonin pirrar det även i mig, fastän jag vet vad som skall hända: Jonas får den ovanliga rollen att bli mottagare av hela samhällets minnen. Det är en mycket speciell uppgift, och redan instruktionerna inför första dagen får Jonas att ifrågasätta vad han vet om världens beskaffenhet. Genom de minnen som The Giver skänker Jonas får även vi läsare en förståelse för hur mycket som det skapade samhället har valt bort för att fungera smärtfritt.

Som sagt gick det snabbt att läsa boken, men jag har fortsatt att tänka på den sedan dess. Lowry ritar upp en enkel men tydlig värld, med förutsägbara men sympatiska människor, och fyller sedan på med känslor, konflikter och moraliska balansövningar. Jag ser fram emot att se historien på vita duken senare i höst.