lördag 18 februari 2012

Meta4 String Quartet i Grünewaldsalen



För fyra år sedan var den unga finska stråkkvartetten Meta4 i Konserthuset och spelade ett helnordiskt program. Nu återvände de med ett nytt och varierat program. Det första stycket de spelade var Stråkkvartett nr 6 ”The Terror Run” op 92 (2010) av Jouni Kaipainen. Styckets titel och inspiration kommer från en bok av Mary Wesley, men jag bortsåg från det jag kände till om novellen när jag lyssnade. Det var ett energiskt och krävande stycke, men också roligt. Allra bäst tyckte jag om det hetsiga crescendot på slutet. Det följdes av några fraser i den allra tystaste pianissimo. Om jag kände till handlingen i novellen skulle det kunna vara fruktansvärt, men jag tyckte faktiskt att det lät modigt och hoppfullt. Hoppas att jag inte har fel!

Därefter följde Stråkkvartett e-moll op 121 (1924) av Gabriel Fauré, hans enda stråkkvartett och sista verk i livet. Fauré är en kompositör jag älskar, för att hans harmonier och harmoniskiftningar innehåller en blandning av skönhet och smärta som gör dem överjordiskt vackra. Så även den här kvartetten. I första satsen, Allegro Moderato, turas ensemblen om att föra fram melodin. Andra satsen är ett Andante som ändå har en tydligt drivande rytm men ett stort mått av Weltschmerz som tar över mer och mer. I sista satsen, Allegro, får cellon bära viktiga delar av musiken, och nu leder den framåtdrivande styrkan tack och lov över i en hoppfull och skönt ljudande final.

Efter Fauré lät Robert Schumanns Stråkkvartett F-dur op 41:2 (1842) till en början tråkigt konventionell, men snart kunde jag njuta av den på dess egna premisser. Musikerna var mycket samspelta, och instrumenten samarbetade i livliga trioler och i habila melodier.

Men det verkliga fyrverkeriet kom med extranumret, sista satsen ur stycket Juslin som Meta4 beställt av kompositören Timo Ala-Kokkila. Jag är ingen älskare av folkmusik, men här blixtrade den fram i en form som blandade traditionell kraft med moderna, vågade klanger. Både musiken och engagemanget var underbart, och jag vill gärna höra mer av verket. Det var en fin skjuts av energi att få med sig hem!

Inga kommentarer: