STILL FILMS, med tillägget PANORAMA för de mer episka verken, heter bilderna som Ulf Lundin ställer ut på Galleri Magnus Karlsson. Ett av fotona är långsmalt på den vertikala ledden, de flesta breder ut sig horisontellt. Det är ju ett populärt format för turistbilder där man verkligen vill se allt.
Det första fotot jag ser verkar vara taget på sidan av Stockholms stadshus, beskuren så att man bara ser trappstegen, pelarna mellan valvbågarna, kritvita parkbänkar och människor som står här och där och ser sig om. När jag tittar närmare, ser jag att bara en av personerna har ett "nordiskt" utseende; alla andra har mörkt hår. Är det en grupp med turister från Japan på besök i Stockholm? Men de är ju i så överväldigande majoritet, och de ser på något sätt målmedvetna ut, fastän de står och går avslappnat. Mina referensramar vänds upp och ned. Är det vi ser verkligen Stockholm idag? Eller är fotot från framtiden, eller från en parallell dimension?
På nästa bild ser jag Hagaparken, tror jag. Även här finns det människor på regelbundna avstånd från varandra. Vad är det för mystiskt med det? Alla är i rörelse; joggar, rastar hundar, går med stadiga steg åt något håll. Inga står och pratar med varandra, inga ligger och solar. Jag får känslan av att jag ser undersåtar på obligatorisk eller frivillig friluftsdag i ett samhälle där god hälsa är en plikt.
Det tredje fotot jag fastnar för visar människor i ett område med fritidshus som alla sysselsätter sig med att leka. Jag ser ingen boll, men några verkar spela volleyboll med varandra. En annan grupp verkar leka något annat. Så de är medvetna om varandra och de spelar tillsammans. Men det är ändå litet kusligt. Jag är inte särskilt paranoid, men det jag ser får mig att tänka på grupper med så stark vi-känsla att de gärna pekar ut avvikande för att stärka sin gruppkänsla. Tack och lov är det bara tavlor. Jag kan fundera på vad de menar utan att behöva bli rädd. Det är skickligt gjort av Ulf Lundin att förmedla så starka känslor.
Länk till Galleri Magnus Karlssons sida om Ulf Lundin
Det första fotot jag ser verkar vara taget på sidan av Stockholms stadshus, beskuren så att man bara ser trappstegen, pelarna mellan valvbågarna, kritvita parkbänkar och människor som står här och där och ser sig om. När jag tittar närmare, ser jag att bara en av personerna har ett "nordiskt" utseende; alla andra har mörkt hår. Är det en grupp med turister från Japan på besök i Stockholm? Men de är ju i så överväldigande majoritet, och de ser på något sätt målmedvetna ut, fastän de står och går avslappnat. Mina referensramar vänds upp och ned. Är det vi ser verkligen Stockholm idag? Eller är fotot från framtiden, eller från en parallell dimension?
Ulf Lundin, STILL FILMS (PANORAMA) #2, 2008-2010
På nästa bild ser jag Hagaparken, tror jag. Även här finns det människor på regelbundna avstånd från varandra. Vad är det för mystiskt med det? Alla är i rörelse; joggar, rastar hundar, går med stadiga steg åt något håll. Inga står och pratar med varandra, inga ligger och solar. Jag får känslan av att jag ser undersåtar på obligatorisk eller frivillig friluftsdag i ett samhälle där god hälsa är en plikt.
STILL FILMS (PANORAMA) #1, 2008-2010
Det tredje fotot jag fastnar för visar människor i ett område med fritidshus som alla sysselsätter sig med att leka. Jag ser ingen boll, men några verkar spela volleyboll med varandra. En annan grupp verkar leka något annat. Så de är medvetna om varandra och de spelar tillsammans. Men det är ändå litet kusligt. Jag är inte särskilt paranoid, men det jag ser får mig att tänka på grupper med så stark vi-känsla att de gärna pekar ut avvikande för att stärka sin gruppkänsla. Tack och lov är det bara tavlor. Jag kan fundera på vad de menar utan att behöva bli rädd. Det är skickligt gjort av Ulf Lundin att förmedla så starka känslor.
Länk till Galleri Magnus Karlssons sida om Ulf Lundin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar