Matthias Hoch på Galerie Nordenhake

Jag älskar städer, hus och kontorsmiljöer. I dagens värld tycker jag att stadsmiljöer är lika viktiga att avbilda som vackra naturlandskap. Kanske ännu mer, därför att det är ställen där människor är i åtta timmar varje dag i flera år. Jag tänker då och då på de många arbetsplatser jag haft, på de fysiska platserna. Jag vet att många av dem är rivna eller renoverade, och jag önskar att de skulle leva kvar på fler ställen än i mitt minne.

Dresdner Bank var en av de största bankerna i Tyskland, och kontorsbyggnaden de flyttade in i 1978 var då Tysklands högsta byggnad. 2009 tog Dresdner Bank över av konkurrenten Commerzbank, så nu töms den höga byggnaden. Matthias Hoch har fotograferat miljöer i The Silver Tower, som huset kallades. Människorna har flyttat ut men mycket av inredningen är kvar: Lyxiga skinnfåtöljer ihopskjutna för att vara ur vägen skapar helt nya former. En tung dörr till ett bankvalv står öppen så att man ser hur tjock och tung den är.  Halvt nedmonterade kabelhållare och bafflar hänger kvar i taket. Det som ser ut som ett månlandskap med kratrar är märken i en grå plyschmatta efter bortflyttade fåtöljer.

Matthias Hoch, Silver Tower #12 (2010)

Jag älskar att se på det. Motiven är vackra i sig själva. Det är litet vemodigt att tänka på att verksamheten har flyttat ut. Framför allt tycker jag om att det är kontorsmiljöer som fått hamna i fokus och bevaras för eftervärlden. Det påminner mig om Lars Tunbjörks fotoserie Office med bilder från Stockholm, New York och Tokyo, fast här finns inga människor kvar.

Det är många av Matthias Hochs bilder som jag skulle vilja ha hemma för att se på igen. Månlandskapet i mattan, eller bilderna av ställverk och kartor med översikt över våningsplanen. Det är industri och poesi på samma gång.

Länk till Galerie Nordenhakes sida om Matthias Hoch

Matthias Hoch, Silver Tower #21 (2010)