söndag 31 oktober 2010

Mannen på Trinisla av Jerker Virdborg

Det är en het sommardag, med tryckande värme som får en att bli snurrig i huvudet. Många semesterfirande har kommit till den bohuslänska ön Trinisla med båt och umgås motvilligt med varandra och sina båtgrannar. Skickligt och nästan omärkligt ger Jerker Virdborg de mest vardagliga händelser en ödesmättad ton. Saker som att klättra över från båten till ön, eller att en båt med röda segel ankrar i hamnen, blir som inledningar till något större. Spänningen skruvas upp till ett högt läge, och ligger kvar där. Direkt underliga saker händer, och fastän jag som läsare stannar upp och tänker ut naturliga förklaringar, verkar ön, människorna och den där sommardagen alltmer magisk.

En av personerna som berättelsen följer är Lina, som är några år yngre än sin storasyster Anne och plågsamt medveten om det. Jag tycker oerhört mycket om hur väl Virdborg skildrar hur barnen leker och grälar som syskon gör, hur Lina känner sig när Anne börjar intressera sig för några äldre pojkar, och hur rädd Lina blir när mörkret faller och hon är ensam. Gång på gång känner jag i maggropen vad Lina känner: besvikelse, revanschlust, triumf, och jättestor rädsla.

Hela tiden händer det saker som skulle kunna vara övernaturliga, eller helt naturliga. Jag hinner tänka att vilkendera förklaring som helst bara kan vara en besvikelse efter den här intensiva känslan av mysterium. Därför blir jag först orolig när upplösningen närmar sig, men jag behöver inte bli besviken. Mitt ibland fyllebråk och svartsjuka hinner gåtorna både förklaras och fördjupas.

Mannen på Trinisla är, precis som boken Försvinnarna, en perfekt sammansmältning av realism och mystik. Jag älskar att Virdborg får vardagsmiljöer i Sverige att verka som att det väntar något större bakom, så där som det kunde kännas när jag var barn och längtade efter att något magiskt skulle hända. Trots att hans senaste bok, Kall feber, inte hade samma täta stämning, tänker jag fortsätta att läsa allt som Jerker Virdborg skriver.

Fler böcker av Jerker Virdborg:
Försvinnarna
Kall feber

Inga kommentarer: