söndag 30 maj 2010

Wonderboy av Henrik H. Langeland

År 2000 - så nära, så likt, så olikt. IT-boomen och ett investeringsrally gjorde det till en hetsig och spännande tid att leva i. Ser du en affärsmöjlighet fem minuter innan alla andra gör det, kan du tjäna miljoner. Christian von der Hall, Senior Vice President på Scandinavian Media Group, ser en möjlighet som kan sätta hela Norges förlagsmarknad i gungning, och honom själv på toppen.

Ännu en tjock, norsk roman, välskriven och intressant! Jag medger att de återkommande finansiella uppläggen i andra halvan av boken går över mitt huvud, men de inledande affärsdiskussionerna är beskrivna så att intrigerna och värdena som står på spel blir spännande. Några tidsmarkörer sätter stämningen: Andersen Consulting och livsstilsmagasinet Wallpaper - kanske litet för många uppdykanden av Wallpaper. Christians stora intresse är fina klockor, och inför alla viktiga händelser lägger han vikt vid vilken klocka han väljer, för intrycket det skall göra på dem han träffar och för sin egen skull.

Jag har aldrig haft sinne för snabba klipp, och för mig verkar Christians affärsupplägg riskabelt, särskilt med tanke på hur mycket som måste ske utan de inblandades vetskap. Men själv håller han fast vid det, så hårt att det verkar som att han missar viktiga signaler om andra affärer. Inte för att jag förstår dem bättre, men gradvis verkar det som att trådarna han tänkt knyta samman hamnar i andra nät. Jag börjar oroa mig mer och mer i takt med att tempot i historien ökar i bokens andra halva.

Christian beter sig riktigt korkat många gånger, men jag kan ändå inte sluta heja på honom. Till och med när fler och fler detaljer börjar gå honom emot hoppas jag ändå på litet tur för honom. Ända till sista sidan är boken rafflande, och med hjärtat i halsgropen bläddrar jag mig snabbt igenom de sista sidorna. Jag blir inte besviken, jag blir litet nostalgisk, vimmelkantig och nöjd efter tidsresan med Wonderboy.

2 kommentarer:

Hermia Says sa...

Jag var förtjust i Langelands Manuskriptet som ju skildrar ett helt annat område - intrigerna på den litteraturvetenskapliga institutionen i Oslo. Han har en skön ton i sitt berättande som jag gillade skarpt. Har fingrat lite på Wonderboy men själva ämnet avskräcker mig lite fast så som du beskriver den är det ju en roman att lägga till läslistan!

Jenny B sa...

Vad bra att du gillar Manuskriptet också! Den boken vill jag gärna också läsa. Jag tror inte att man måste vara så insatt för att kunna uppskatta Wonderboy, snarare på rätt humör för människor i dyra, för stora kostymer.