På Nathalia Edenmonts stora, färgrika fotografier visas motiv som känns igen som klassiskt vackra. Men de är sammanställda eller använda så att de inte låter ögat vila på något skönt och lättbeskådat. En naken kvinna utsträckt på en brokadsoffa, eller för den delen en naken man - skärpan, detaljerna och personernas direkta blick gör att bilderna blir en utmaning för betraktaren.
Fjärilar är vackra! Fjärilsvingar har vacker form och kan vara otroligt färgsprakande. Avplockade vingar utan de underliga kropparna ligger samlade i ett collage, uppförstorade, genomlysta och skimrande i vackra färger. De läckra röda färgerna får det att se ut som frukt och bär i en fruktskål, men att knapra på fjärilsvingar är ju en osmaklig tanke.
Bland verken finns också ekon av tidigare utställningar. En kvinna i böljande röd klänning och vågigt rött hår med eteriska ansiktsdrag, som stigen ur en prerafaelitisk målning. På höger hand har hon en handdocka gjord av en kritvit halv kanin med en droppe blod rinnande från den avskurna kanten. På en annan tavla sitter en ung, blek flicka med ondulerat blont hår i en vit säng. I händerna håller hon sängkläder, delvis genomdränkta med mycket rött blod (?). Ansiktsuttrycket är outgrundligt. Beroende på hur jag tittar ser hon antingen ledsen eller nöjd ut.
Flera av fotografierna föreställer kvinnor i praktfulla klänningar. De tunga tygerna har glödande färger, och att kanterna och de blomformade utsmyckningarna är svedda av eld gör dem bara ännu vackrare. När jag först ser dem blir jag fascinerad, men motiven är så likartade att jag tappar intresset efter några bilder. Nathalia Edenmonts fotografier är intressanta, men jag kan varken se bakom dem för att förstå hennes tankar eller komma på egna tolkningar.
Länk till Galleri Wetterling
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar