På beskrivningen lät Barbara Probsts verk varken lockande eller originell: foton av en scen tagna ur flera olika vinklar på exakt samma gång. Men när jag gick till galleriet och såg dem med egna ögon var det ett nöje att se.
I första rummet hänger ett par porträttfoton av två eller fler personer på samma bild. De står eller sitter nära varandra men vända åt olika håll. De olika fotona fångar blicken från en person i taget. Varje deltagare får vara huvudperson i sitt eget porträtt.
Andra fotoserier innehåller bara en person i huvudrollen, med flera kameror på stativ riktade mot henne. Men kamerornas vinklar gör att de fångar upp detaljer bakom och bortom motivet. Bilderna hänger på rad: det går inte att hänga dem så att de återskapar scenen till hundra procent, den tankeövningen får man göra själv. Och det är det lilla steget som gör åskådaren till medskapare, och som gör att upplevelsen av scenen blir så tydlig. Att kamerorna eller fotografen själv syns i flera av bilderna får en också att fundera på hur planeringen och genomförandet av fotograferingen måste ha gått till.
Många av fotosviterna är tagna i inomhusmiljöer med kala väggar och få detaljer, som gör att de känns luftiga, frikopplade från vardagen, snarast tidlösa. Det finns också några serier med foton från kvarter i New York. Gatulivet och de förbipasserande blir ovetande medspelare i ett pussel. I några av de här bildserierna är de flesta fotona i färg, förutom ett som är taget i svartvitt på längre avstånd, genom ett fönster. Är det en klantig nybörjare eller konstnärlig ledare vars hand dyker upp i bild och måttar in motivet?
Det finns en tjock bok med återgivningar av ännu fler av Barbara Probst verk. Den är härlig att titta i, med bildserier som är både spännande och roliga. Jag vet inte hur länge till Probsts inspiration kan räcka för den här typen av foton, men hittills har hon varierat sig och skapat något både tankeväckande och underhållande.
Länk till Galleri Lars Bohmans hemsida
I första rummet hänger ett par porträttfoton av två eller fler personer på samma bild. De står eller sitter nära varandra men vända åt olika håll. De olika fotona fångar blicken från en person i taget. Varje deltagare får vara huvudperson i sitt eget porträtt.
Andra fotoserier innehåller bara en person i huvudrollen, med flera kameror på stativ riktade mot henne. Men kamerornas vinklar gör att de fångar upp detaljer bakom och bortom motivet. Bilderna hänger på rad: det går inte att hänga dem så att de återskapar scenen till hundra procent, den tankeövningen får man göra själv. Och det är det lilla steget som gör åskådaren till medskapare, och som gör att upplevelsen av scenen blir så tydlig. Att kamerorna eller fotografen själv syns i flera av bilderna får en också att fundera på hur planeringen och genomförandet av fotograferingen måste ha gått till.
Många av fotosviterna är tagna i inomhusmiljöer med kala väggar och få detaljer, som gör att de känns luftiga, frikopplade från vardagen, snarast tidlösa. Det finns också några serier med foton från kvarter i New York. Gatulivet och de förbipasserande blir ovetande medspelare i ett pussel. I några av de här bildserierna är de flesta fotona i färg, förutom ett som är taget i svartvitt på längre avstånd, genom ett fönster. Är det en klantig nybörjare eller konstnärlig ledare vars hand dyker upp i bild och måttar in motivet?
Det finns en tjock bok med återgivningar av ännu fler av Barbara Probst verk. Den är härlig att titta i, med bildserier som är både spännande och roliga. Jag vet inte hur länge till Probsts inspiration kan räcka för den här typen av foton, men hittills har hon varierat sig och skapat något både tankeväckande och underhållande.
Länk till Galleri Lars Bohmans hemsida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar