Ja, det är en bladvändare. Nej, den är inte välskriven, men man vill inte släppa den! Den är ju så spännande! Handlingen är svindlande, den involverar det hemliga gamla sällskapet Illuminati, nästlar sig ända in i Vatikanstaten och kardinalernas val av ny påve, och en hotande katastrof orsakad av banbrytande nya vetenskapliga upptäkter. De olika sidohistorierna portioneras dessutom ut i korta kapitel med cliffhangers på varje sida. Vad skall hända nu? Läs snabbt! Bläddra vidare!Nu vill jag säga vad jag inte tycker om med boken. Språket och gestaltningen är simpelt och klichéartat. Utan någon som helst finess beskrivs vad som händer, vad folk tänker och säger, och hur de ser ut, med uttryck och liknelser som blev uttjatade för flera decennier sedan. Det finns logiska luckor som man bara rusar över i halsbrytande tempo. Inlagda små teasers i boken om vad som kommer att hända får mig bara att känna mig manipulerad till att hålla intresset uppe (fastän det inte ens skulle behövas).
Framför allt irriterar jag mig på att folk som i ena ögonblicket känner till hemliga detaljer om byggnader och arkitektur i Rom i andra ögonblicket är helt okunniga om att det finns en världsledande anläggning för forskning i elementarpartikelfysik. Den ständiga förvåningen över simpla detaljer ger ju en anledning för Dan Brown att förklara det som kommer att föra handlingen vidare, och ger också läsaren en chans att känna sig smartare än bokens hjältar (och skurkar).
Men ändå... det är en otroligt underhållande bok. Precis som med DaVinci-koden kunde jag knappt lägga ned boken, eftersom jag ville veta hur det skulle gå. Efter några sidors irritation struntade jag i allt jag klagade på ovan, snabbläste, bläddrade och njöt av äventyret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar