Med rätt PR så skulle samhället Widow's Bay kunna bli lika populärt som Martha's Vineyard, trots det litet ödesdigra namnet. Det är i alla fall borgmästaren Tom Loftis förhoppning, och han jobbar hårt för att bjuda in gäster och recensenter från fastlandet. Att några av öborna försöker hejda honom med sitt eviga tal om en förbannelse är inget han vill lyssna på. Allra mest är det Wyck Crawford som försöker avråda honom, pekandes på alla tragedier med övernaturliga toner som skett på ön under dess historia. Tom vacklar mellan en liten aning om att de gamla historierna nog är sanna, och bestämt avfärdande av vidskepligheter. För att bevisa att varningarna är överdrivna går han bland annat med på att övernatta ensam i hotellrummet där det sägs spöka.
Serien Widow's Bay, med många skådespelarfavoriter som Jeff Hiller, Stephen Root och Dale Dickey, balanserar ypperligt skickligt mellan skräck och humor. Det skrämmande i historien tar form på olika sätt - smygande oro, överraskningar i mörkret, attacker av läskiga varelser. Att stämningen då och då lättas av en vass replik eller komisk scen förtar inte allvaret i de många hoten som vilar över ön och dess invånare, eller sympatin med de mest utsatta öborna. En av dem är Patricia som arbetar på borgmästarkansliet. Hon är litet udda och utstött sedan hon tjugo år tidigare var den enda flickan som överlevde slashermördaren The Boogeyman, så när ondskefulla krafter på nytt börjar röra sig behöver hon vara extra alert.
De tio avsnitten av de första säsongen gör då och då krokar till historier som i praktiken är fristående, men ändå bidrar till att bygga upp historien kring Widow's Bay. Därtill kommer tillbakablickarna till den möjliga förbannelsens början. Finns det kanske ett sätt att bryta den, så att de som en gång föddes på ön skall kunna lämna den utan att bli galna eller dö på kuppen? När den största stormen blåser upp är det ingen som vet något säkert. Men vi tittare kan vara mycket nöjda över att det kommer en andra säsong, även om öborna kanske inte är lika glada.



Inga kommentarer:
Skicka en kommentar