Premisserna är intressanta: de frivilliga deltagarna i experimentet skall genomleva de dark ages mellan 1950 och 2050 då den samtida teknologin utvecklades. På grund av att man (vi!) använde inkompatibla och snabbt degenererande lagringsmaterial (videoband, floppy disk och så vidare) så finns inte så många minnen av den (vår) tid sparad. Därför skall man återskapa miljön för att se hur den avancerade teknologin växte fram.
Man kan förstås ställa sig själv många frågor om hur experimentet är upplagt. Har man valt den mest representiva och gynnsamma startpunkten när man placerar testsubjekten som hemmafruar till makar med simpla låtsasjobb? Vem har utarbetat poängsystemet? Och hur kommer det sig att några av deltagarna så rasande snabbt sätter sig in i femtiotalslivet, antingen som bitchiga ladies who lunch eller otäcka hustrumisshandlare?
Det ganska trögt beskrivna förortslivet varvas med inslag från framtiden alla deltagare kommer ifrån, ibland som sidospår i handlingen, ibland som flashbacks i berättelsen, ibland som påträngande minnen som Robin inte kan kontrollera. De återkommande frågorna om vad som är verkligheten, hur frivillig varje memory wipe egentligen var, och vilka undanträngda minnen man kan lita på, är egentligen intressanta, men hanteras inte tillräckligt skickligt i berättelsen. Resultatet blir en inte så spännande blandning av femtiotal och framtid.
Neptune's Brood
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar