Stephen Sondheims livliga musikalmelodier går utmärkt att sjunga för Kungliga Operans skickliga sångare. På stora scenen kommer Benjamin Barker åter till London efter femton års straffarbete. Men hustrun och dottern som han har längtat efter i alla år väntar inte där - hustrun är död och dottern Johanna är strängt hållen av den orättfärdige domare Turpin, den som tillsammans med stadsvakten Bamford dömde den oskyldige Barker för att få honom ur vägen.
.jpg)
Kvar finns ändå hans forna barberarverktyg, i våningen där han brukade bo. Det hemska ödet för familjen som bodde där - Benjamin Barker och hans familj! - berättas för honom av Mrs. Lovett, som nu säljer Londons sämsta pajer på bottenvåningen. Med sina gamla rakknivar i hand tar sig Barker ett nytt namn, Sweeney Todd, och börjar planera sin hämnd.
Karolina Blixt sjunger Mrs. Lovetts sånger med klarhet och personlighet. Kärleken låter som allra vackrast när den inlåsta Johanna sjunger duett med den uppvaktande unge Anthony Hope. Musiken är engagerande och till största delen lättsam, med god effekt i den hurtfriska sången om alla pajer och det nya innehållet som gör dem som delikata och uppskattade. Men när Sweeney Todd precis är på väg att få sin hämnd i första akten, då stannar musiken och handlingen upp och rör sig långsamt, för att inte hasta över utan ge Sweeney och oss alla tid att tänka på vad som skall hända.
.jpg)
I andra akten är såväl handling som musik mörkare, även om vi får en härligt komisk scen med påflugna måsar vid havet. Men de många rundlarna i scenbilden som utgjort stadsbilden rör sig på olycksbådande sätt och blir också till den hotfulla ugnen i Mrs. Lovetts källare, där så många fått en överraskande ände på sina dagar. Den tilltagande oron hos den oskuldsfulle hjälpredan Tobias gestaltas fint av Niklas Björling Rygert. Går det att hoppas på ett lyckligt slut? Kanske för det unga kärleksparet i alla fall?
.jpg) |
| Foto: Emmalisa Pauly |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar