Analysis, Method, Unfold är namnet på Carl Hammouds utställning. (Är 'Unfold' ett substantiv likt de två första orden eller ett verb?) I de yttre salarna hänger tavlor och skulpturer, i det inre rummet finns några skisser och utkast från arbetet med de färdiga verken - en kort insikt i konstnärens metod.
Carl Hammoud målar tavlor i ljusa färger med vackra skuggningar, men likt Lotta Hannerz är de inte simpla bara för att de är direkt tilltalande för ögat. Särskilt inte när han som nu har ambitionen att säga något om kunskap och vetande.
Ett av verken heter Camouflage, men den genomskinliga plastfickan kan inte dölja de tunga böcker den omsluter. Men... om någon läser böckerna och minns deras innehåll kan de finnas utan att synas, den farliga kunskapen kan döljas i en människa. Men kroppen och hjärnan är förstås nästan lika bräckliga som den tunna plastpåsen, och kan man dölja för alltid om man har läst till sig något viktigt?
På en vägg sitter tolv hyllor som bär var sin obrukbar klockradio av äldre modell. De är synbarligen av papp och saknar urverk, och de nedfallande visarbladen har inga siffror för timmar, minuter eller sekunder. På skissen i det inre rummet har klockorna olika storlek, och jag undrar om det var meningen och om det inte skulle blivit spännande. En klocka för varje hel timme, men vissa timmar är viktigare och större än andra.
Jag tycker om Carl Hammouds verk och skulle vilja tycka om dem ännu mer, men hur mycket jag än funderar över dem säger de mig inget. Är de protester mot något - i så fall vad? Är de en uppmaning till att fånga ögonblicket? Jag vet inte, men jag vill se mer av Carl Hammoud för att knäcka hans kod och börja förstå.
Länk till Galleri Magnus Karlssons sida om utställningen
Carl Hammoud målar tavlor i ljusa färger med vackra skuggningar, men likt Lotta Hannerz är de inte simpla bara för att de är direkt tilltalande för ögat. Särskilt inte när han som nu har ambitionen att säga något om kunskap och vetande.
Ett av verken heter Camouflage, men den genomskinliga plastfickan kan inte dölja de tunga böcker den omsluter. Men... om någon läser böckerna och minns deras innehåll kan de finnas utan att synas, den farliga kunskapen kan döljas i en människa. Men kroppen och hjärnan är förstås nästan lika bräckliga som den tunna plastpåsen, och kan man dölja för alltid om man har läst till sig något viktigt?
På en vägg sitter tolv hyllor som bär var sin obrukbar klockradio av äldre modell. De är synbarligen av papp och saknar urverk, och de nedfallande visarbladen har inga siffror för timmar, minuter eller sekunder. På skissen i det inre rummet har klockorna olika storlek, och jag undrar om det var meningen och om det inte skulle blivit spännande. En klocka för varje hel timme, men vissa timmar är viktigare och större än andra.
Jag tycker om Carl Hammouds verk och skulle vilja tycka om dem ännu mer, men hur mycket jag än funderar över dem säger de mig inget. Är de protester mot något - i så fall vad? Är de en uppmaning till att fånga ögonblicket? Jag vet inte, men jag vill se mer av Carl Hammoud för att knäcka hans kod och börja förstå.
Länk till Galleri Magnus Karlssons sida om utställningen
1 kommentar:
Liksom du tyckte jag om Hammouds verk utan att förstå särskilt mycket av dem. Jag tycker ändå att du gör intressanta reflexioner i din text.
Skicka en kommentar