lördag 7 april 2012

A Room With a View av E.M. Forster

Ah, Florens! Som ett prisma av historia, skönhet och myt lockar den med löften om mer skönhet och nya äventyr. Vare sig man är intresserad av hur rikedom och makt förvärvades och utvecklades för hundratals år sedan, av den överväldigande konsten i Uffizierna och kyrkorna, av den sköna naturen eller av den smakliga maten och drycken, drar Florens till sig nya besökare som hoppas på omvälvande upplevelser. Förväntningarna kan bli så starka att hjärtat bultar i frustration även när man till slut befinner sig där, med den tvåtusenåriga staden utanför hotellfönstret.

Så känns det för unga Miss Lucy Honeychurch när hon hundra år före oss läsare rör sig på florentinsk mark, sjudande av längtan efter klassisk arkitektur, berömda kyrkor, Giotto, och säkerligen romantik. Men upplevelsen är inte riktigt perfekt. Hon har anlänt till hotellet med sin kusin Miss Charlotte Bartlett, och de har upptäckt att deras rum inte har utsikt över Arno, som de hade blivit lovade! De små besvikelserna radar upp sig: hotellföreståndarinnan är engelska, och vilken vulgär cockney hon talar! Men den största förargligheten är väl ändå Mr. och Mr. Emerson, far och son. Under Charlottes klagande i salongen avbryts de av den äldre Mr. Emerson som erbjuder damerna att få byta sina rum mot deras, eftersom de har en skön utsikt men inte är särskilt fästa vid den.

Så förargligt att bli tilltalad av okända herrar, när anständigheten bjuder att man knappt registrerar varandras närvaro på hotellet! Och så förargligt att få ett erbjudande som är för generöst för att tacka nej till, så att man står i skuld till dessa simpla järnvägstjänstemän! De har redan generat andra hotellgäster på besök från England genom någon incident med violer, som det endast viskas om i förtäckta ordalag.

Så många konvenansregler att förhålla sig till! Alla herr Emersons vänliga gester framstår som ohyfsade och påträngande för de konverserande engelska damerna på hotellet. Och ändå så är staden och den engelska gruppen så liten att de hela tiden stöter på varandra och mer eller mindre måste planera sina utflykter tillsammans.

Med oklanderlig berättarröst men en drivande underton av humor berättar E.M. Forster om sällskapets, och främst Lucys, tilltag i gränslandet mellan sedesamt och opassande beteende. För det är inte bara de sköna ängarna i Toscana, utan även dammen hemma i England där hon badade som barn, som lockar fram den primitiva längtan efter att njuta av livet utan att vara bunden av vad som passar sig. Boken utspelar sig i början av 1900-talet, en brytningstid där reglerna för vad som var ett anständigt leverne började ruckas, speciellt för kvinnor. Det här beskriver Forster med stor insikt och intelligens, och en viktig dos ömhet för de som följer de gamla sederna, som gör att hans humor aldrig blir elak. I bokens appendix skissar Forster upp de följande femtio åren, ännu mer omvälvande, för huvudpersonerna, och visar än mer hur genomtänkt hans berättelse är. A Room With a View är ett sant nöje att läsa: en klartänkt historia skriven med esprit och ett underbart språk.

4 kommentarer:

Bokomaten.. sa...

ÅH! Att läsa detta på morgonen det första man gör när man är tillbaka efter sin påskledighet! Får tårar i ögonen! Hoppas så att du kommer iväg. Kan säga att den där överväldigande känslan när man är på plats nog är en av anledningarna till att jag fortfarande älskar Lucy. 100 år emellan oss och så mycket gemensamt. Blir aldeles skakig. Tänk att uppleva A room with a view för första gången. Det här är ju by far min favoritbok i världen.:)

Jenny B sa...

Tack, Bokomaten, så fint att höra det! Jag ville verkligen göra den här underbara boken rättvisa. Härligt att höra att du känner igen Lucys förväntan! Det kommer jag också att göra... vet inte när, men jag MÅSTE till Florens!

Hermia sa...

Firenze och Forster - oslagbar kombination..
Grattis på 5-års dagen :)

Jenny B sa...

Tack så mycket! :)