Eftersom Grünewaldsalen i Konserthuset stängts för renovering, fick säsongens två sista kammarmusikkonserter hitta andra lokaler. Det gav till största delean goda resultat.
Nya Stenhammarkvartetten uppträdde i Konserthusets stora sal på lördagen. Den trogna stråkkvartettspubliken fick alla plats på parkett, närmast scenen, så det blev ändå en intim tillställning. I den inledande stråkkvartetten av Haydn i G-dur, op 76:1 (1797) var speciellt andra och fjärde satsen varierade och vackra. Därefter följde Visioni ed estasi (2004), Stråkkvartett nr 3 av Mats Larsson Gothe, specialskriven för Nya Stenhammarkvartetten. Den var vad jag gillar med nyskriven musik: den skapade spänningar, drev dem till sina högsta höjder och förlöste dem vackert.
Brahms' Stråkkvartett nr 2 i a-moll op 51:2 (1873) måste vara tacksam att få spela; melodisk, nyanserad och känslofylld, och den lät vackert här. Nya Stenhammarkvartetten blommade dock ut maximalt i sitt extranummer, ett Intermezzo av mannen som gruppen tagit sitt namn av. I mina öron var det dagens bästa stycke.
På söndageftermiddagen intog Kungliga Filharmonikernas hittillsvarande chefdirigent Alan Gilbert med familj (syster Jennifer Gilbert, äkta maka Kajsa William-Olsson) och vänner Slottskyrkan. Den kungliga glansen i det överdådiga kyrkorummet ökades ytterligare då kungaparet, kronprinsessan och prinsessan Lilian gjorde entré.
En fördel i konsertserien Filharmoniker i närbild är den variation i sättning som den tillåter. Det första stycket, Rhapsodie för två violiner, två violor och kontrabas (1935) av schweizaren Frank Martin lät ovanligt men mycket intressant. Därpå följde en fantastisk vacker Fantasikvartett i f-moll för oboe, violin, viola och violoncell (1932) av Benjamin Britten. Oboens intrikata melodi kom verkligen till sin rätt i den rika klangen som kyrksalen gav upphov till.
Däremot tror jag att Antonin Dvoraks Stråksextett A-dur op 48 (1878) förlorade en del tillsammans med detaljrikedomen och skärpan i klangen. Den var ändå en njutning att få höra, och hela konserten var en fin upplevelse.
2 kommentarer:
Så herlig med to kammerkonserter på samme helg... og så mye vakker musikk!! Jeg håper du kjøper abonnement neste sesong også! :)
Ja, det är fantastiskt att ha abonnemang på två så fina serier, och få komma iväg på en massa vackra konserter varje år! Det är en sådan tur att den ena seriens konserter är på lördagar, den andra på söndagar. Vissa helger blir det dubbel pott, som nu, men man behöver oftast inte oroa sig för att konserterna skall krocka med varandra. Härligt!
Skicka en kommentar