För ett par år sedan läste jag Kelly Links första novellsamling, Stranger Things Happen. Jag hade letat efter den i flera år, och mina förväntningar uppfylldes med råge! Link tog våra mest kända sagor, blandade samman och broderade ut dem med en god dos modern psykologi. Resultatet var ypperligt samtida, tankeväckande och fantastiskt roligt.
Den nyare novellsamlingen Magic for Beginners samlar noveller som Link skrivit för olika tidskrifter de senaste åren. Den här gången tar hon inte avstamp i gamla berättelser, utan vill snarare skapa nutida legender efter eget huvud. De två första novellerna, The Faery Handbag och The Hortlak, är lika magiska och välskrivna som i Stranger Things Happen. Men i mitten av boken börjar jag tycka att Link slarvar: historierna mynnar ut utan slut, och oförklarligheter får ta över mer på grund av lättja än eftertanke. Det känns ansvarslöst både gentemot oss läsare och personerna i berättelserna. I alla fall är det så det verkar, även om jag funderar på hur stor rätt jag har att önska mig att en författare skall skriva annorlunda än hon gör.
Men till min stora glädje avslutas boken med att bara bli bättre och bättre. Det är till och med titeln på en av delhistorierna i den sista, lysande novellen: It Gets Better. Djävulen, döden, livet, förlorade familjemedlemmar, förlorad kärlek och världens undergång vävs samman i tre, fyra, kanske fler historier som berättas om och för personerna i den sista novellen. Kelly Link lyckas berätta om människors sorg och hjälplöshet med hjälp av utomjordingar, grönfärgade kloner och ett liv som levs baklänges. Ett riktigt mästerverk.
Den nyare novellsamlingen Magic for Beginners samlar noveller som Link skrivit för olika tidskrifter de senaste åren. Den här gången tar hon inte avstamp i gamla berättelser, utan vill snarare skapa nutida legender efter eget huvud. De två första novellerna, The Faery Handbag och The Hortlak, är lika magiska och välskrivna som i Stranger Things Happen. Men i mitten av boken börjar jag tycka att Link slarvar: historierna mynnar ut utan slut, och oförklarligheter får ta över mer på grund av lättja än eftertanke. Det känns ansvarslöst både gentemot oss läsare och personerna i berättelserna. I alla fall är det så det verkar, även om jag funderar på hur stor rätt jag har att önska mig att en författare skall skriva annorlunda än hon gör.
Men till min stora glädje avslutas boken med att bara bli bättre och bättre. Det är till och med titeln på en av delhistorierna i den sista, lysande novellen: It Gets Better. Djävulen, döden, livet, förlorade familjemedlemmar, förlorad kärlek och världens undergång vävs samman i tre, fyra, kanske fler historier som berättas om och för personerna i den sista novellen. Kelly Link lyckas berätta om människors sorg och hjälplöshet med hjälp av utomjordingar, grönfärgade kloner och ett liv som levs baklänges. Ett riktigt mästerverk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar