Hedda Gabler på Stockholms Stadsteater

Hurra! Äntligen öppnar teatrarna igen. Jag har nästan blivit galen av längtan under sommaren. I våras avstod jag från Hedda Gabler till förmån för de ljusa kvällarna, men när jag nu såg att Magnus Krepper spelade Eilert Lövborg, kände jag mig manad att gå. Det var en god idé! Inte bara Magnus Krepper, utan hela ensemblen var fantastisk. Men mest av allt var det tolkningen av pjäsen som gjorde den så spännande.

Rekvisitan ger en stämning av 60-tal, mitt emellan konvention och frigörelse, men språket är modernt. Framför allt är Hedda inte längre ett offer, utan en riktigt självisk satmara som gillar att manipulera sin omgivning till att ge henne vad hon vill ha. Hedda Gabler (Helena af Sandeberg) är van vid att få vad hon vill ha, och inte behöva tänka på konsekvenserna. Men äktenskapet med den stackars tråkmånsen Jörgen Tesman (Andreas Kundler), som hon gled in i utan att riktigt vilja det, ger ingen utdelning. Hon har inget gemensamt med sin fackidiot till make, och nu verkar hans förväntat välavlönade tjänst inte så säker längre. Andlig, fysisk och materiell torka för Hedda Tesman.

När nu hennes eget liv inte ser ut att kunna bli större, tar Hedda de chanser hon får att förstöra några andra liv istället. Speciellt missunnsam är hon mot de två människor som verkar kunna uppnå kärlek och kamratskap tillsammans, hennes gamle beundrare Eilert Lövborg och lilla oskyldiga Thea Elvsted (Frida Hallgren). Ondskan i hennes intriger vet inga gränser.

När hon så tagit ifrån Eilert Lövborg hans livsverk och försökt driva honom i döden, vill hon njuta av att hon äntligen åstadkommit något stort i världen. En stor sten kastad i vattnet, för att skapa vida ringar på vattnet. Men inte då! De praktiska Thea och Jörgen låter sig inte hejdas av sorgen, utan griper genast till verket för att återskapa Lövborgs visionära teorier. Ordningen återställd, med den skillnaden att Hedda nu är i advokat Bracks (Gerhard Hoberstorfer) ledband på grund av sin delaktighet i Lövborgs död. Det sista Hedda kan göra är att go out with a bang. Rätt åt henne, den elaka apan! Får man säga så? Jag har svårt att sörja henne.

Länk till pjäsens hemsida