Berlin ER

Akutmottagningen i Berlin-stadsdelen Neukölln är hetsig och stressig. Sjuka och skadade människor väntar på vård, fler kommer in med ojämna mellanrum. Den där drogpåverkade killen som vacklade in genom dörrarna direkt från en fest - det är Ben Weber, en av läkarna på avdelningen. Genom sina synhallucinationer ser han vad ett av akutfallen behöver och räddar ett liv innan han lägger sig för några timmars sömn i vilorummet. Skickligt, men egentligen vill nog ingen bli opererad av en bakfull läkare...

Tack och lov är andra av läkarna, sköterskorna och administratörerna på akuten mer vakna och nyktra, även om det hårda tempot sliter på dem alla. Men vi är ju i Berlin, och att även de mest pålitliga och stabila av de anställda har ett förflutet bland demonstranter eller dragqueens är inget konstigt.

Att leda arbetet i detta kaos är ingen lätt uppgift. Ett halvdussin chefer har akuten tuggat i sig och spottat ut igen det senaste året. Att den nya ledaren för akuten Dr. Suzanna Parker kommer från konkurrentstaden München gör raggen på den härdade akutläkaren Dr. Emina Ertan extra taggig. Det verkar onödigt att akutteamet på rutin avfärdar allt Dr. Parker säger, men när man jobbar hårt mitt i ett kaos kan varje förslag på förändring verka som kritik. Med envishet och litet list lyckas Dr. Parker till slut genomföra några förbättringar, men nya varianter på katastrof kraschar då och då arbetet likaväl som de skulle kraschat den gamla organisationen.

Patienterna vi möter är allt från barn med jobbiga föräldrar, till kriminella gängmedlemmar som är på vippen att slå sönder mottagningsrummet. Via ambulansteamet Olaf och Olivia - hon nyanställd, han med åratals erfarenhet - ser vi också omgivningarna som akutfallen hämtas från. Det är mindre fokus på patienterna än på läkarna och övriga anställda, vilka vi lär känna bättre när vi följer dem i olika utmanande och svåra situationer. Några i persongalleriet får inte lika stort djup i sin personlighet, utan verkar inskrivna som varnande exempel eller bakgrundsfärg, men det är förståeligt att serien inte vill bli för splittrad i personskildringarna. 

Trots att stressen är hög och konstant, och vi inte egentligen får några lyckliga slut, är Berlin ER fascinerande från första minuten. Fler säsonger vore välkomna.