Blommorna av Elin Michaelsdotter

Det verkar inte komma så mycket kunder till blomsterhandeln där Edit jobbar, men hon har en jämn ström av arbete under dagen och en oväntad vän i duvan Stockholm som ofta kommer till fönsterbrädet. Men så börjar en av butikens besökare att ta större plats i Edits liv, Sylvia vars liv verkar så fullkomligt och säkert som Edits eget verkar vara långt ifrån. Av inte helt begriplig anledning värvar Sylvia Edit till sin assistent, egentligen sekreterare, när hon ska börja skriva en antologi om vanliga människors liv. Kvällarna i Sylvias välordnade hem, med man och vuxna barn utom synhåll, utövar en lockelse och viss plåga för Edit även om varken boken eller hon själv uttalar det tydligt.

Det är först halvvägs genom Blommorna som vi får parallella, kompletterande förklaringar till varför Sylvia bjuder in Edit i sitt liv. Det är egentligen litet väl sent; fram tills dess har dialogerna mellan den tillknäppta Edit och den självsäkra Sylvia varit litet väl klichéartade och svåra att ta på allvar. Men så börjar berättelsen fyllas av mer liv på flera plan. Edits inre tankar om varför hon dras till insekter och blommor ger henne mer personlighet. Och i synnerhet börjar en dans av attraktion och avvisanden som fyller varje vardaglig handling med nerv. Vem längtar mest efter vem just nu? Vem råkade öka den andras åtrå genom att vara otillgänglig under några dagar? Elin Michaelsdotter skriver så att man känner hur oron eller förväntningarna genomsyrar scenerna, vare sig de två är ensamma eller har sällskap, vare sig de lagar mat eller äter på restaurang. Den sista halvan av boken gör den läsvärd, och Elin Michaelsdotter till en författare att vilja läsa mer av.