Rising Stars-prisade Dahlkvistkvartetten börjar konserten med en klassisk pärla: Franz Schuberts Kvartettsats c-moll D 703 (1820). Så bra att den vackra satsen spelas, fastän Schubert inte hann fullborda stråkkvartetten! Så kunde även de unga musikerna övertyga oss från start om att de både är skickliga och engagerade i musiken.
Det lättillgängliga verket är också upptakten till två litet mer svårlyssnade stycken. Det första är Aulis Sallinens Stråkkvartett nr 3 "Aspekter på Peltoniemi Hintriks sorgmarsch" (1969), som jag tycker riktigt mycket om. Det börjar med skönt glidande klanger och toner som plockas fram däremellan. Så bryter sig nya melodier in och stör lugnet. Det som är viktigt, och som musikerna lyckas utmärkt med, är att ge de inbrytande variationerna sin egen vikt, som att "nu är det den här melodin som gäller!" fastän de övriga instrumenten spelar något helt annat.
Hilding Rosenbergs Stråkkvartett nr 4 (1939) har den traditionella formen men också moderna harmonier. Den har kraft och tyngd och när ensemblen spelar klingar den djupare än konsertens första verk, men utan att förlora i skärpa.
Dagens sista utannonserade stycke var ännu ett älskat verk, Stråkkvartett g-moll op 27 (1878) av Edvard Grieg. Mest av allt tyckte jag om den andra satsen, Romanze, där Dahlkvistkvartetten låter tystnaden i pauserna spela sin roll och på så sätt får musiken att kännas större och vidare än kammarmusiksalen vi sitter i.
Som extranummer fick vi ett intensivt stycke av Karol Szymanowski; andra satsen ur hans andra stråkkvartett, virtuost och kraftfullt spelat. Jag hör gärna Dahlkvistkvartetten spela flera gånger.
 |
| Foto: Jan-Olav Wedin |
Hilding Rosenbergs Stråkkvartett nr 4 (1939) har den traditionella formen men också moderna harmonier. Den har kraft och tyngd och när ensemblen spelar klingar den djupare än konsertens första verk, men utan att förlora i skärpa.
Dagens sista utannonserade stycke var ännu ett älskat verk, Stråkkvartett g-moll op 27 (1878) av Edvard Grieg. Mest av allt tyckte jag om den andra satsen, Romanze, där Dahlkvistkvartetten låter tystnaden i pauserna spela sin roll och på så sätt får musiken att kännas större och vidare än kammarmusiksalen vi sitter i.
Som extranummer fick vi ett intensivt stycke av Karol Szymanowski; andra satsen ur hans andra stråkkvartett, virtuost och kraftfullt spelat. Jag hör gärna Dahlkvistkvartetten spela flera gånger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar