vN av Madeline Ashby

Låt oss än en gång föreställa oss att vi har utvecklat robotar som ser nästan perfekt mänskliga ut, att de har självmedvetande och reagerar med vad som liknar mänskliga känslor. Historien utspelar sig några hundra år in i framtiden, och huvudpersonen i boken vN av Madeline Ashby är sexåriga Amy. vN står för von Neumann-maskin och är vad de människoliknande robotarna kallas. I det inledande kapitlet bor Amy med sin vN-mor Charlotte och mänsklige far Jack i ett stillsamt villaområde. Beskrivningen av hemlivet och lekskolekompisarnas artiga vänlighet skulle verka tråkigt, om det inte vore för en antydan till gräl mellan Charlotte och Jack. Så vN har en egen vilja och är inte bara programmerade att lyda och älska människor? Intressant.

Och mer intressant skall det bli. Strax bakom den bekymmersfria barndom Amys föräldrar givit henne väntar en omvärld med mycket hårdare villkor för överlevnad. Det finns faktiskt en inbyggd failsafe som gör att vN (nästan) alltid vill lyda och älska människor. Den gör att de ofta utnyttjas (som arbetskraft eller sexslavar) och sedan dumpas och lämnas att klara sig själva. Som luffare får de försöka hitta ett nytt jobb och livnära sig på plastsopor och elektronikavfall.

vN kan replikera sig, iterera, genom att låta en kopia växa inuti sin mage. "Barnet" som sedan kommer ut växer snabbt från ett hjälplöst bebisliknande stadium till en fysisk kopia av sin förälder. Men mutationer i itereringen och skillnader i uppväxten gör att varje vN blir litet annorlunda.

En av de saker jag tycker om med Ashbys världsbygge är att den ger utrymme för den gråzon där en historia kan bli riktigt intressant. Dels i det faktum att vN mer eller mindre får klara sig själva; hitta någonstans att arbeta eller en människa som tar hand om dem, och i vissa fall hamna i klammeri med lagen. Men framför allt i den inre dialog som varje vN för med sig själv vad gäller deras förhållande till människor och deras egen ställning. Även de robotar som har starkare incitament för människokärlek inbyggda försöker ändå stå upp för sig själva och göra motstånd på de sätt de kan, och en av dem som går mest brutalt till väga är Amys mormor Portia. Jag tänker mig att Madeline Ashbys studier vid ett jesuit-universitet skärpt hennes sinne för nyanser i moral och personlig motivering.

Från den idylliska barndomen får vi se det framtida Nordamerika och vN:s roll i samhället genom Amys ögon. Det finns en restaurangkedja som heter Electric Sheep där både vN och människor kan få rätter anpassade för dem, rätter med namn som Rusty Innards, Tears In Rain och Hasta La Vista. vN jobbar där som servitriser och "blandade" par går gärna dit. I bakgrunden hörs nyheter om obemannade tankfartyg som försvinner i Atlanten. Saker verkar vara på gång i periferin.

vN har undertiteln The First Machine Dynasty. Uppföljaren iD, The Second Machine Dynasty, tar vid nästan direkt efter vN och rör sig vidare i nya cirklar.

Fler böcker av Madeline Ashby:
iD