Precious

Trailern och presentationen av filmen Precious kan göra en så ledsen. Vad har hon haft för chanser i livet, Precious, med en elak skrikande mamma och en pappa som våldtagit henne och gjort henne med barn för andra gången? Hon är i en hård miljö, och hon är ingen tuff liten överlevare som kan bita ifrån. Inte heller har hon någon varm familj eller något kompisgäng att vända sig till. Hon behöver någon som ser henne, ger henne chanser och tror på henne.

Tack och lov får Precious den chansen när hennes lärare skickar henne till en alternativ skola. Några småbråkiga tjejer och en kille i en mindre klass, tillsammans med en trygg lärarinna som lockar fram den lilla motivation de ändå har.

Nu räcker förstås inte det för att göra Precious' liv bra. Hon har fortfarande en hemsk mamma som säger åt henne att hon är värdelös, och snart kommer hennes andra barn att födas. Men nu när Precious har fått känna sig värdefull, börjar hennes vakna liv kunna mäta sig med hennes glittrande dagdrömmar.

Filmen Precious har nominerats för fyra viktiga Oscars, och den är värd dem alla. Förutom att Gabourey Sidibe som Precious och Mo'nique som hennes mamma är äkta och trovärdiga i vartenda svårt ögonblick, så är Paula Patton som lärarinnan Ms Rain bra på att väga omtanke mot styrka och krav på sina elever.

Som sagt, filmen låter som en sorgsen historia, och självklart är den allvarlig. Men det är ingen ren eländesskildring. Jag blir förvånad och glad över hur rolig och fin den är. Gemenskapen mellan klasskamraterna och de människor som gör vad de kan för att hjälpa är varm och full av skratt, och Precious' två barn är så underbart söta. Det är så skönt filmen hjälper en att se att de och alla andra barn i historien (Precious, den lilla grannungen, klasskamraterna) är underverk, inte problem. Det låter som en kliché, men det är sant, och det är äkta.