The Riches

Jag älskar bra TV-serier, och håller alltid ögonen öppna efter nya vänner i tablån. Det finns inte en typ av program jag gillar, och jag är glad att The Riches är bra på ett nytt och annorlunda sätt. Det är ingen regelrätt komedi, men den är rolig, och den är fränare än många andra dramaserier.

Familjen Malloy, som tillhör en klan av resandefolket, bor i sin husbil och försörjer sig på bedrägerier mot buffers, icke-resande. De lever utanför lagen och socialförsäkringssystemet, men är istället hårt bundna av lojaliteter mot klanen. Wayne Malloy (Eddie Izzard) är inte nöjd med det livet, och tar en chans att kliva in med sin familj i det normala livet för buffers. Vid en bilolycka dödas paret Rich, som är på väg till sitt nya hus och nya liv i ett rikt område i Baton Rouge, Louisiana. Wayne Malloy tar över deras bilnycklar, deras hus och deras liv.

Att kunna manipulera andra och snabbt finna sig i trixiga situationer är en bra egenskap när man skall ta över ett liv från människor man inte alls kände. Wayne Malloy gör så gott han kan för att fylla rollen som företagsjurist som var menad för Doug Rich. Här var det första gången jag kände mig tveksam; kan man ännu i denna dag stega in på ett kontor, snacka en massa intetsägande management bullshit och bli trodd? Tja, tydligen! Kanske är det bara jag som blivit cynisk av att jobba på konsultbolag under och efter IT-boomen. Kanske finns det så många bullshit-snackare kvar i chefspositioner att hunsade kontorsarbetare inte förväntar sig mer. Hittills har det i alla fall funkat för Wayne.

Waynes fru Dahlia Malloy (Minnie Driver) är mer tveksam till att kliva in i rollen som Cherien Rich, speciellt som hon måste börja som hemmafru. Nu är inte hennes dagar helt sysslolösa; hon har stor användning för sina tricks för att hantera nyfikna såväl som irriterade grannar och myndighetspersoner. Men därtill har hon just kommit ut efter två år i fängelse, och de två åren har gjort henne drogberoende. Något av det bästa i serien är när Dahlias drogsug driver henne över till sin granne Nina Burns (Margo Martindale) för att tigga eller stjäla piller av henne. Hur de talar med varandra är både uppriktigt och genomfalskt, både fientligt och genuint uppskattande. Minnie Driver är perfekt som Dahlia/Cherien: hon kan polera upp ett sockersött leende när hon vill, men man märker att under ytan tål hon ingen bullshit.

Att vara tonåring och försöka passa in i skolan är jobbigt nog för vem som helst. De äldsta barnen Malloy, Cael (Noel Fisher) och Di Di (Shannon Woodward) blir inprånglade i den finaste skolan i området där de måste försöka hänga med i spelet och samtidigt dölja sin brokiga bakgrund.

Även om Malloys lurendrejerier kan ordna mirakel när det behövs, knakar det i fogarna. Dahlia och Cael är mindre nöjda över att behöva leva som buffers, och det leder till slitningar inom familjen. Övriga klanen Malloy är också rejält förbannade över att Wayne stal en stor bunt pengar från deras kassa, och är ute efter att komma åt dem i deras nya liv. Mycket trubbel att hantera, alltså, och samtidigt försöka verka som en vanlig buffer.

Det är inte alltid realistiskt framställt vad som går snett och hur det fixas, men det är riktigt underhållande och har en kärna av äkthet. Tyvärr är serien nu nedlagd efter bara två säsonger, men jag tror att den kommer att vara sevärd in i det sista.