onsdag 18 oktober 2023

National Tile Museum i Lissabon

Lissabon och även övriga Portugal är delvis täckt av vackert kakel. Många husfasader är smyckade med kakel, en del helt och fullt och väl underhållet, andra trasiga och bortfallna efter att ha suttit där i åratal men inte desto mindre vackra. Museu Nacional do Azulejo är museet som presenterar hur kakelplattor tillverkats genom århundradena, och visar en stor mängd intressanta kakel-alster från 1500-talet och fram till nu. Museet är inhyst i en tidigare klosterbyggnad, så där finns även ett vackert barockkapell med ytterligare utsmyckningar.



När man tittar på några av de utställda plattorna med repeterat mönster, är det intressant hur de enskilda plattornas mönster kan vara tråkigt eller obegripligt, men bli något vackert lagda intill varandra. Annat som är intressant att se är olika formationer för hur man lägger ut olika plattor med "ramar" kring. För egen del hade museet gärna fått ha flera rum om bara just mönsterskapandet med teoretiska bakgrunder till det, men fokus ligger istället på vackra exempel på illustrerade skapelser i kakel genom tiderna. En annan njutning är de återkommande displayerna med blindskrift där man får chansen att känna på kakel med relief.



Repetitiva mönster efterfrågades vid kyrkobyggen på 1600-talet då stora ytor skulle täckas och förskönas. Sedan skapades också vackra altaren med bilder av Jesus Kristus, jungfru Maria, helgonen och bilder ur Bibeln.



Utsmyckat kakel är uppskattat och skapas på nytt än i våra dagar, såsom i det utsmyckade köket skapat av Mäster Querubim Lapa så sent som 1988.


År 1905 skapades det intressanta mönstret med gräshoppor i relief - intressant då insekter och i högre grad trollsländor skulle komma att bli återkommande motiv under Art Deco.


Renodlade konstverk utan uttalad nyttofunktion kan också bygga på äldre tiders kakelteknik och utveckla den - inramningen av de annars mer moderna motiven som i Maria Keils Pastores/Shephers (1955) och Labirinto (1959). 



Querubim Lapas Composition (1991) låter större kuber ta form i det regelbundna mönstret och skapar en tredimensionell bild i en mjuk färgskala.


Ivan Chermayeffs Tiles from Oceanario de Lisboa (1998) är helt enkelt trollbindande med sina variationer mellan vitt och blått.


4 kommentarer:

Matilda sa...

Spännande! Jag trodde nog inte att jag skulle bli engagerad om kakel-museum, men det blev jag. Den flöjtspelande vargen var kanske min favorit.

Jenny B sa...

Kul att du tycker det! För egen del hade de gärna fått berätta mer om tillverkningen och ha fler exempel på mönsterskapande, men alla verken de hade var vackra att se!

Micki sa...

Hej Jenny!
Jag tyckte att det var mycket intressant att läsa om alla föremål i kakel på National the musum i Lissabon! Kakel är vackert!

Marika Frykholm

Jenny B sa...

Ja, det är vackert! Tack för din kommentar :)