torsdag 5 september 2019

Babylon Berlin

Hur känns det att dansa hela natten, skynda hem och blaska av sig och sedan raska vidare för att tävla om dagens jobb med andra desperata arbetssökande? På båda platserna hjälper det Lotte att hon är söt, och hennes tjänstvillighet lönar sig: på polishuset får hon ett otäckt men stadigt uppdrag att klassificera fotografier från mordplatser. Året är 1929 och platsen är Berlin, Weimarrepubliken, en plats och tid ryktbar för den hisnande inflationen, politisk oro och ett fantastiskt nöjesliv. TV-serien Babylon Berlin låter oss komma människorna nära och med dem känna längtan efter att dricka, dansa och roa sig och för några timmar glömma att man bor i kalla, trånga och smutsiga lägenheter.


Många, väldigt många har det knapert medan andra lever väl eller mycket väl. I polishuset arbetar poliser och utredare med stadig inkomst och trygga hem. En av dem är Gereon Rath, kriminalkomissarie utlånad från Köln på ett privat motiverat specialuppdrag hos sedlighetsroteln. Oj, den roteln har mycket att göra i en tid där sträng moral bryts mot normbrytande levnadskonstnärer med en vilja att leva för fullt och prova allt som bjuds. Det dansas inte bara i det ståtliga danspalatset Moka Efti, där pågår också en avancerad koppleriverksamhet i källarrummen. Den ambitiösa Lotte, evigt ung och osårbar som man är i den åldern, ser det inte som konstigt att i hemlighet tjäna några mark där om natten och på dagen aspirera på att bli polisassistent.



Brott, brottsnätverk, och flera en konspirationer på nationellt och internationellt plan korsar varandra; motarbetar och flyter in i varandra så att tråden som Gereon Rath nystar upp drar in honom och hans medarbetare i något större och farligare än vad det först verkade som. De som leder brottssyndikaten och konspirationerna håller den nitiske polismannen i sitt sikte, men efter hand visar det sig att det inte bara är de kriminella han behöver se upp för, utan även vissa av kollegorna i poliskåren.



Som sagt är det en politiskt orolig tid. Det är lätt att förstå varför massor samlas till demonstrationer för bättre levnadsvillkor - hur kan det vara så att några lever i paradvåningar medan andra kämpar för brödfödan varje dag utan chans till något bättre? Kommunisterna samlar många i sina led, men litet i skuggan samlas också nationellt sinnade män med revanschlust efter (första) världskrigets nesliga utgång. Som tittare rycks man med i stämningen när människor längtar efter att samlas i grupp och åstadkomma något, särskilt när det gäller att dansa sig rusig tillsammans när den hypnotiske sångaren Psycho Nikoros sjunger på Moka Efti.


Musik och miljöer är perfekt skapade och utvalda för serien. Miljöerna - gator, interiörer, statister - är realistiska in i minsta detalj, men tack och lov utan att dra fokus från handlingen. Musiken är däremot eggande och skönt anakronistisk. I bakgrunden spelas sånger av Bryan Ferry i tidstypiskt arrangemang, och i ett avsnitt står den tidlöse romantikern själv på scenen på Moka Efti.


Från första början vet vi att mycket står på spel, men i de sista avsnitten stiger spänningen ytterligare. Kommer våra huvudpersoner att klara sig? Vad som än händer kan det inte bli något helt lyckligt slut. Men det var ändå värt det att leva med dem under några intensiva veckor i Weimarrepubliken.


5 kommentarer:

Håkan Wilhelm Hugosson sa...

Ah, lavendellnätterna i Berlin! Och vilka art deco-miljöer!

Börje sa...

Fantastisk serie om Weimarrepubliken. Så¨välgjord scenografi! Lånade boken Wolker Kutscher: "Babylon-Berlin" på biblioteket, men hann tyvärr inte läsa hela. Undrar om det kommer nån fortsättning på TV. I varje fall finns flera böcker, varav några på svenska.

Jenny B sa...

Det lär vara en filmatisering av fortsättningen på gång, och den skall ha premiär redan nästa år har tyska vänner sagt. Hoppas den kommer till Sverige lika snart!

Einar J sa...

Även jag som sällan följer teveserier tyckte mycket om den här. Bra berättad, fantastiskt filmad med skickligt skådespeleri. Det enda jag ogillade var eftergiften åt amerikansk action på slutet med skjutandet på tågtak i flygande fläng.

Jenny B sa...

Ja, just det var onödigt! Där snubblade serien över sig själv. Men det var ändå flera timmars välgjord berättelse innan det, så jag hoppas på mer av det i nästa säsong.