måndag 7 september 2015

Färjan av Mats Strandberg

Under sommaren har jag läst Mats Strandbergs nya bok Färjan som följetong i Svenska Dagbladet. Det har varit den bästa följetong jag läst, inte bara för att boken är mer spännande och välskriven än de av Henning Mankell, Stieg Larsson och Liza Marklund som DN och SvD bjudit på, utan för att innehållet lämpar sig så väl för att portioneras ut i bitar. "Hur skall det gå? Aaargh! Hur skall jag kunna vänta till imorgon!" har jag ofta tänkt de här veckorna.

Upplägget är genialiskt, för vem har inte åkt med en Danmarks- eller Finlandsbåt över en natt eller en helg? Man kan se på sina medpassagerare och fundera på om de har roligt, eller bara försöker ha roligt. Förväntningarna i luften är lika påtagliga som de kommande krossade drömmarna. Hela skeppet är byggt för att erbjuda bara det festligaste i livet - godis, sprit, spelautomater, packade dansgolv - men tittar man närmare är mycket slitet eller otillräckligt.

Redan den lugna inledningen till historien griper tag, när vi får följa några av personerna som kliver på finlandsfärjan Baltic Charisma. Där är Marianne, som med resan tar ett stort kliv för att ta sig ur den genomsyrande ensamheten. Partypinglorna Madde och Zandra åker ofta med färjan för att dansa, flirta och ragga. Den förre schlagerstjärnan Dan Appelgren hatar sitt jobb som karaokevärd men har inget annat jobb att gå till.

Det är ett bra urval av personer vi får följa, och Mats Strandberg lyckas väl med att ge dem personlighet. Förväntning och oro förstoras i den annorlunda miljön som färjan utgör. Kusinerna Abbe och Lo brukade vara varandras bästa vänner, men nu i början av tonåren är Abbe ett osäkert barn och Lo en surmulen argbigga med ironiska kommentarer till allt. Och så är det Carl, som jobbat på färjan i flera år, "lyckades" sluta för några år sedan och nu är tillbaka för att fria till sin pojkvän Vincent i lyxsviten.

Med på färjan finns också ett par passagerare som skall komma att starta undergången. De försöker smälta in och hålla sig undan, men oförsiktighet gör att de sprider en smitta som är mer än dödlig. Ur den panikslagna massan plockar Strandberg ännu ett antal personer att fokusera på. Med några få otäcka detaljer förmedlar Strandberg händelserna för varje nytt offer; både överfallet och vad som händer inuti de "nyfödda".

Skräcken förstärks av att alla är instängda mitt ute på Östersjön, i en färja med smala trappor mellan våningar som ser likadana ut, och små hytter där det inte finns mycket chans att skydda sig. Det är mycket otäckt! Hopplöst? Det skall man förstås inte berätta, utan låta var och en läsa sig fram till själv. Boken är oerhört spännande och mycket läsvärd.

Inga kommentarer: