onsdag 11 mars 2015

The Martian av Andy Weir

Mars-programmet går bra; Ares 1 och Ares 2 har landat och återvänt med besättningen oskadd. Men när Ares 3 landar för några dagars undersökningar på Mars yta kommer en sandstorm som riskerar att förstöra deras returfarkost. När besättningen skyndar sig tillbaka för att avbryta och återvända hem till jorden, träffas astronaut Mark Watney av en avbruten antenn som penetrerar hans rymddräkt, och en stormvind blåser bort honom över sanddynerna. Ares 3 måste lyfta och ge sig av utan sin sjätte besättningsmedlem.

Men Mark Watney är inte död. Dräkten har hållit, och när han vaknar till liv igen följer han alla instruktioner han har tränat in, räddar sitt eget liv och tar sig tillbaka till tältet där expeditionen skulle ha bott de närmaste dagarna. Det har hållit! Där finns syre, vatten och mat, ja, mat för fem personer till! Men ingen som helst möjlighet att kontakta jorden.

Nu vet Mark att Ares 4, nästa expedition, kommer att landa om c:a fyra år. Kan han överleva tills dess, och ta sig till landningsplatsen, kanske de kan stuva in honom på vägen hem? För att klara sig på förnödenheterna krävs en hel del fiffighet och tekniskt kunnande, men det är just det som är Marks stora styrka. Han börjar räkna på hur han skall maximera vatten- och matproduktionen, och genomför sedan sina ofta livsfarliga uppdrag med lyckade eller katastrofala resultat.

Efter fyrtio sidor av alltmer tekniska detaljer började till och med min inre ingenjör att glida med ögonen över Marks formler. Skulle boken fortsätta på samma sätt - idé, genomförande, explosion, ny idé, genomförande, bättre lycka - med Marks osannolikt jämna humör i trehundra sidor och fyra år till?

Men i nästa kapitel upptäcker NASA att Mark fortfarande lever, och världens ögon riktas mot honom. Kan de få kontakt med honom? Kan de rädda honom på något sätt? Fokus hoppar från att ha arbetat tålmodigt med begränsade resurser tillsammans med Mark, till frustrationen över att sitta 225 miljoner km bort och se men kanske inte kunna göra något.

De noggranna tekniska detaljerna i Marks listiga hemmabyggen är måhända litet tråkiga i längden, men ger den tyngden som en så teknisk berättelse behöver. Att Mark aldrig får vredesutbrott eller gråter av hopplöshet är mindre trovärdigt, men man kan acceptera att hans ständiga arbete, tillsammans med målet att hämtas hem igen, gör honom tillräckligt fokuserad för att traggla på i såväl med- som motgångar. Inte för ett ögonblick glömmer man hur trång och komplicerad Marks tillvaro är, men ofta kan man känna samma pirr i magen som han: jag är den första som ser det här! Jag är den första som bott så här länge på Mars! Jag är en Marsian!

*** Fotnot ***
Senare i år kommer filmatiseringen av boken, regisserad av Ridley Scott och med Matt Damon som Mark Watney.

*** Bonus ***
En vy över Mars yta, tagen av Pathfinder då den landade 1997.


Inga kommentarer: