torsdag 2 augusti 2012

The Brooklyn Follies av Paul Auster

När boken börjar har Nathan Glass flyttat till Brooklyn för att dö i stillsamhet. Han är pensionerad från sitt arbete som försäkringstjänsteman, och kvar i förorten lämnar han sin cancerdiagnos, frun han skilt sig från och dottern som han sårar när hon försöker visa omtanke om honom. Allt vittnar om att han är en sur gubbe, en som kunnat småprata och vinna främlingars förtroende men avfärdar sin närmaste familj med några nedsättande ord.

Men planerna att dö i lugn och ensamhet rubbas när han möter sin systerson Tom. Den en gång så lovande litteraturstudenten har lämnat sin doktorsavhandling oavslutad, kört taxi i några år, lagt på sig mycket vikt och nu hamnat i någorlunda balans som assistent i en bokhandel. Genom berättaren Nathan får vi höra Toms historia, och dessutom den lika engagerande historien om Harry Brightman, mannen som äger bokhandeln. Nathans fördjupningar och omsorg om detaljerna i männens livsöden är värmande, men skaver mot hur kallt vi nyss läste att han talade om sin exfru och dotter.

Nathan och Tom återupptar den vänskap de hade sedan Tom var barn, och Nathan känner ett ansvar för att knuffa Tom tillbaka ut i världen han håller på att gå i ide från. Jag slås av hur exklusivt manlig deras gemenskap är, som två förvuxna pojkar som ser kvinnor som en annan sorts och i stort sett obegripliga människor. Kvinnor är föremål för deras beundran på litet avstånd, eller är dominanta husfruar att hålla sig på undan från, eller glamourösa yrhättor - i vilket fall som helst är de omöjliga att förstå eller tala med som en jämlike.

Den kvinnovarelse som kommer in i deras liv och rör upp en virvelvind är Lucy, Toms systerdotter, ett oskyldigt barn som till råga på allt vägrar att tala och berätta sin historia. I alla fall startar hennes ankomst ett händelseförlopp som blir intressant och avgörande för allas öden. Nathans sakliga berättarröst tar handlingen över kullar och dalar som egentligen döljer djupa tragedier, men som aldrig stör bokens stadiga lunk.

Till sist har allas liv pusslats samman till något gott, och det är jag glad för - jag unnar människorna i berättelsen att hitta sin egen ficka av lycka i livet. Men genom hela boken är det Nathan själv som är mysteriet. Från att ha varit okänslig och hänsynslös mot sina allra närmaste blir han en välvillig facilitator för andras lycka och vinner själv sin del av lyckan i processen. Hur kunde det ske, och så snabbt? Det Auster skrivit visar inte på någon utveckling av Nathans personlighet. Det startade med hans bromantiska bekymmer för Tom. På bokens sista sidor har hans liv och lokaler intagits av kvinnor och deras nipper, och han är nog lyckligare, även om han inte kan säga det rent ut. På så sätt blir Nathan ett porträtt av den sure gubben som kan vara vänlig om han får känna sig viktig och får ta till sig nymodigheter i sin egen takt. Visst finns han, och i många exemplar. Det är nog få som får samma chans att ge sig ut på äventyr och ställa allt till rätta. Vi får hoppas att de sura gubbarna ser möjligheter att hjälpa till och få känna sig nöjda även om livet inte blir så spännande som i Brooklyn.

Fler böcker av Paul Auster:
City of Glass
The Locked Room
Ghosts 

Inga kommentarer: