lördag 3 september 2011

Att vara elak mot Buffy

Buffy Summers är mänsklighetens försvarare mot ondskans makter. Hennes kamp mot vampyrer och olika slags demoner tar aldrig slut, och trots att hon är övernaturligt stark och tålig blir hon skadad ibland. Attackerna är förstås främst fysiska, av dem som vill döda henne innan hon hinner döda eller hindra dem. Men brutal styrka är inte deras enda vapen. Många av de nyväckta vampyrerna är andra tonåringar från Sunnydale, med spydiga repliker i bakfickan, eller erfarna häxmästare med uråldriga förolämpningar och hotelser på lager. Ha! En giftig replik från Buffy punkterar dem snabbt och underhållande!

Men några attacker gör ondare, precis som i verkliga livet. De kommer från dem som verkligen är ute efter att såra Buffy, och som sårar henne värre ju bättre de känner henne. De kommer från den ynkligaste sortens varelser, de som sårar andra bara för nöjet att förnedra dem - mobbare.

Även om Buffy har sin krets av vänner som hjälper henne, kan de inte förstå det tunga uppdraget hon har lika väl som Angel kan. Samtidigt som Buffy börjar inse och acceptera det ansvar hon har, dras de båda till varandra, mot bättre vetande, fastän han är vampyr och hon vampyrdödare, fastän han är 241 år gammal och hon är tonåring. Och så, på det som skulle bli Buffys fina 17-årsdag, första natten med första pojkvännen, blir Angel till den värsta mardrömmen och den värsta pojkvännen; den som kastar bort henne och skrattar efter deras natt tillsammans. (Avsnitt 2:13, Surprise och 2:14, Innocence.)

Medan det skär i hjärtat måste Buffy inse att Angel inte bara krossat hennes tillit, utan är sitt onda vampyrjag Angelus igen, ute efter att skada och döda. Och Angelus, som tillhört hennes innersta väncirkel, kan såra dem alla djupt och personligt med allt han har lärt sig om dem. Plågorna han utsätter dem för är grymma och illvilliga. Vem kan förlåta honom och lita på honom efter det? Det är en del av den psykologiska trovärdigheten hos Buffy the Vampire Slayer att olika personer kunde förlåta Angel olika snabbt, och att de som fortfarande hatade honom misstrodde dem som förlåtit honom. Men medan smärtan ännu är helt färsk, måste Buffy bita ihop och fortsätta kämpa, utan att förlora sin koncentration och sitt mål.

Att börja på college är chansen att starta ett nytt liv, inte bara för Buffy och Willow utan för alla tonåringar som vill skaka av sig gamla hämningar och definiera sin egen personlighet. Men en del mobbartyper ger sig aldrig, utan letar upp nya offer år efter år. Och en känslomässig utveckling är ju speciellt inget att hoppas på hos en mobbare som blivit vampyr - för evigt tonåring, hånfull mot de svagare och med extra stor makt och lust att skada andra.

Redan under första veckan på Sunnydales University of California stöter Buffy på ett gäng tonårsvampyrer som satt i system att attackera nybörjare, stjäla deras saker, ta vad de vill ha och skratta åt resten. Fula tröjor, Klimt-affischer (där fick även jag hänga med huvudet), alla ägodelar som osäkra ungdomar hade med sig till sina nya liv - allt kan hållas upp, hånas och klippas sönder. Till och med det paraply som Buffy fick av sina skolkamrater på avslutningsdansen, beviset för att de anade att hon kämpade för deras liv varje dag! För Buffy var det en symbol för att det ändå fanns tacksamhet hos dem hon räddat, men för vampyrernas tuffa ledare är det bara en pryl att flina åt och bryta sönder. Nej, där gick gränsen! Genom Buffys försorg löstes mobbargänget upp i tomma intet. (Avsnitt 4:1, The Freshman.)

I säsong sex har Buffy återuppväckts från döden av sina vänner. För att de saknar henne, förstås, och för att det är för tidigt att dö när man är tjugo år gammal. Men också för att fortsätta att kämpa mot avgrundens makter, dag efter dag, precis som vanligt. Efter tiden som död är Sunnydale och helvetesgapet extra kallt, hårt och smutsigt för Buffy. Hon är försvagad och förvirrad, och ingen kan förstå vad hon har varit med om. Just då är det som The Nerd Trio bestämmer sig för att slå sig samman och ta över Sunnydale. Och det största hotet mot det måste undanröjas: Buffy själv.

Trion består av gamla skolkamrater till Buffy; Warren, Andrew och Jonathan, med några halvbra tricks inom områdena teknik och magi. Med en Buffy vid full styrka och med snärtiga repliker till hands skulle de aldrig ha en chans. Men nu är hon svag och trött, har ingen chans att återhämta sig. För att kunna ta hand om Dawn och slippa sälja deras hus, måste Buffy sluta skolan och börja jobba. Ett tråkigt jobb, ekonomiska problem, förnedrande återseenden med expojkvännen Riley, och en pågående upplösning av vännernas gemenskap - så många problem och ingen utväg. Och det är då som The Nerd Trio går på henne med sina elaka knep.


Det är för att testa Buffys styrka som trion utför sina tricks, men de är så utstuderade att de skadar henne mer än en direkt attack med råstyrka och vapen. En manick spolar tiden i fast forward för Buffy, så att timmar försvinner för henne, människor försvinner ur hennes åsyn, och plötsligt stannar allt upp och hon har missat vad som har hänt. En annan manick skapar en tidsloop, så att Buffy gång på gång måste gå ned i källaren på Magic Box och leta upp en motsträvig mumiehand åt en kund. Tack och lov klarar hon av att göra sig fri från attackerna, men sådana plågor är ju det sista hon behöver när hon försöker hitta fotfäste i världen igen.

Ett snäpp värre är när en demon som trion sänder förstör Xanders arbetsplats så att han tror att Buffy är skyldig, och vänskapen mellan de båda får en törn. Ett riktigt otäckt test är när en demon får Buffy att tro att allt hon uträttat som Slayer i Sunnydale är hallucinationer, och att hon kan bli frisk och komma hem igen till sin mamma och pappa och sitt normala liv om hon gör sig kvitt/dödar sina Scooby-vänner. (Avsnitt 6:5, Life Serial, 6:11 Gone, 6:17 Normal Again.)

Allra värst är det när trion med hjälp av magi och förvirring försöker få Buffy att tro att hon har råkat döda en människa. Hur mycket hon än vet att hon inte kan ha gjort det med flit, plågas hon av skuldkänslor och är beredd att överlämna sig till polisen. Men till slut räknar de ut att flickan var död redan när Buffy träffar henne, och att hon var Warrens exflickvän. Och att det var han som dödade henne. (Avsnitt 6:13, Dead Things.)

Under säsongen har Warren utkristalliserat sig som den pådrivande i The Nerd Trio, och den med minst samvete och värst fantasi. Det är ingen ursäkt för Andrew och Jonathan att jamsa med och stötta honom i hans planer, även om han skaffade sig mer och mer makt över dem och skrämde dem till att lyda honom. Jonathan och Andrew fick tillfälle att ångra sig, och en skärseldslik behandling som gjorde att det gick att tolerera dem och nästan förlåta dem. Men Warren, han var en despot som inte gav upp, en dålig förlorare, en ynklig fegis som fortsatte att skada och döda, och för vad? För sina ynka plan att ta över Sunnydale. Efter alla demoner som velat ta över hela världen eller krossa hela vår dimension, ser Warrens ambitioner bara fjuttiga ut. Och ändå är det hans småsinta agerande som nästan driver världen till ett utplånande.

Elak mot Buffy är det många som har varit, och genom åren hade hon fått träna sig i att inte tappa fokus genom att ta det personligt. Gång på gång har hon fått bita ihop och komma ihåg resultatet av en strid alltid måste uppfylla hennes uppdrag att försvara världen. Men när Warren är elak mot Willow, som redan balanserar mellan storhetsvansinne och att känna sig ovärdig att älskas, då startar han en våg av hat som utplånar honom själv och så när hela världen.

Jag vet förstås att det är skillnad på Warren Meers och Adam Busch, som spelade Warren Meers i TV-serien. Men varje gång jag ser Adam Busch spela en roll som får problem i en annan TV-serie, blir jag skadeglad. Det har hänt i House, och det har hänt i Terminator: Sarah Connor Chronicles. Förhoppningsvis har jag inte lika lätt till hat som Willow, men jag är inte lika proffsig och fokuserad som Buffy när någon sårar mig. Och jag förlåter inte så lätt när någon är elak mot Buffy.


Den här posten ingår i en helg dedikerad åt Joss Whedons olika mästerverk. Hela schemat för deltagare och publiceringar hittar du hos Fiktiviteter, här.

9 kommentarer:

Helena (Fiktiviteter) sa...

Det finns så många som är elaka mot Buffy genom serien, och vissa är svårare att förlåta än andra... Själv har jag väldigt svårt för Angel men jag jobbar på det ;)

Glamourbibliotekaren sa...

Så coolt! Jeg har faktisk aldri sett en hel Buffy-episode, men nå fikk jeg lyst til å se hele serien, takket være denne posten! :D

Fia sa...

Jättefint och jättevackert!

Jenny B sa...

Tack, Fia! Tack, Glamourbibliotekaren, jag skall nog försöka övertyga dig litet till. ;)

Helena, det är spännande hur händelser och personer i Buffy triggar olika känslor hos olika tittare. Jag tror att jag ville att Buffy och Angel skulle försonas snabbt, för Angel *skulle* ju höra ihop med henne. Men jag vet också hur jag fick större insikt om vampyrernas farlighet andra gången jag såg Buffy och Angel, och hur jag också hade tid att tänka igenom detaljer i relationerna mer då. Kanske kommer jag att ändra några uppfattningar nästa gång jag ser om serierna.

Miriam Tisander sa...

Åh man blir ju tårögd av den sista bilden. Stackars Buffy vad hon har fått utstå mycket :(

snowflake sa...

Så härligt att läsa detta just idag när jag avslutat säsong sex. :-) Tack!
Jag tycker också fruktansvärt illa om Warren, en vidrigt litet äckel.

Jenny B sa...

Miriam, hon är ju så stark, men hon måste ju vara stark fastän man är elak mot henne! Därför är hon en riktig hjälte.

Snowflake, vilken perfekt timing! Jag hoppas att ingen fick läsa spoilers som de hade velat slippa, men jag ville ju skriva om just det här som jag tänkt på så mycket.

Sara BE sa...

Instämmer - riktigt grymt inlägg! Tack! :)

Jenny B sa...

Tack, Sara BE!