måndag 16 maj 2011

Guldpelikanen av Stefan Chwin

De första hundra sidorna är så perfekta att jag inte vill lägga boken ifrån mig. En man växer på några boksidor upp i en icke namngiven stad som raseras och återuppbyggs efter andra världskriget. Umbärandena finns kanske kvar i pojkens minne, men på det stora hela var han skyddad från det värsta. Som vuxen man är han välutbildad och privilegierad: han arbetar på Juridiska fakulteten och har referenser och konferenser runt om i Europa, och det är nog på de resorna han har införskaffat sina kläder och attiraljer av hög kvalitet.

Att staden han bor i är Gdansk framkommer av de målande stadsbeskrivningarna. På väg genom de vackra parkerna till fakultetens imponerande byggnad passerar huvudpersonen Jakub en och annan uteliggare, och nervösa studenter på väg mot sina intagningsprov. Orosmomenten finns i bakgrunden, men de stör inte det balanserade, goda livet Jakub lever. På samma sätt är presentationen av Jakub uppblandad med verkliga händelser ur 2000-talets nyhetsskörd. Och ävenså med referenser till Afrodite, Barabbas, Dürer och annat ur idéhistorien, tillsammans med moderna företeelser som Stjärnornas krig, Karl Lagerfeld och Claudia Schiffer.

Detta är precis vad jag önskar mig: en berättelse med bildning och östeuropeisk tyngd som väver samman dåtid och nutid. Stillsam reflektion, ett förnöjt njutande av världens goda. Och även när en tragisk händelse bryter igenom Jakubs lugn, följer jag gärna hans intelligenta analyser när han försöker få rätsida på vad som har hänt.

På sitt tjänsterum söks Jakub upp av en upprörd ung kvinna som blivit kuggad av honom vid intagningsprovet till juridiska fakulteten. Hon försöker övertala honom att godkänna henne, för han hade ju godkänt henne från början, hon såg ju när han skrev in resultatet, det måste ha blivit något fel! Jakub är oberörd och orubblig; nej, han ändrar inte resultatet, det som är offentliggjort är slutgiltigt, det han har skrivit, det har han skrivit. Men efteråt börjar Jakub tveka. Han ser igenom sina papper, och funderar över sin roll som domare över en ung persons framtida liv - att godkännas eller kuggas kan ju betyda skillnad som natt och dag för en människa. Ännu värre blir det när han hör viskningar om att en student tagit sitt liv för att hon inte blev antagen. Vad hette hon? Vem var det? Jakub hörde inte riktigt och vågar inte fråga, men han börjar undersöka polisprotokoll för att få reda på sanningen.

Nu börjar en stegvis färd ned från den priviligerade position Jakub hittills haft; det fysiska sökandet börjar påverka hans sinne och han lösgörs mer och mer från sin roll i världen. Till en början är det så säkert beskrivet att jag uppskattar Jakubs små snedsteg. Men så träder Jakubs oförsonliga fru in i handlingen, och beskrivningen av henne är så kolsvart att jag tar illa upp. Efter all finkänslighet kastar Chwin in en sådan klichéartad harpya? Så synd.

Men jag har ändå fått starka sympatier för Jakub, och när hans missnöjda fru kickat honom djupare in i förvirring och depression, och längre ut ur samhället, läser jag oroat. Nej, de sista tvåhundra sidorna lever inte upp till de första hundra, men den första tredjedelen var god nog för att göra ett bestående intryck på mig.

2 kommentarer:

tekoppenstankar sa...

Den här råkar jag ha hemma och jag har börjat läsa den men aldrig tagit mig igenom den. Nu blev jag lite sugen, trots din slutkläm...

Jenny B sa...

Den är helt klart värd att läsa, tycker jag! Men om du tröttnar efter de första hundra sidorna, så behöver du inte tvinga dig igenom resten...