Himmel av Torbjörn Flygt

Torbjörn Flygt är en mycket bra samtidsskildrare. Personerna i berättelserna har trovärdiga liv, replikerna har en naturlig ton, och regelbundet blänker det till en ögonblicksskildring som sätter stämningen direkt och samtidigt förmedlar en djupare känsla. Det här är livet i Sverige idag, vardagslivet, för några personer både på samhällets toppen, botten och litet mitt emellan. Under första halvan av boken tänkte jag på vilket utmärkt tidsdokument den är. Sedan hann jag bli litet irriterad för att de många åsikterna om sakernas tillstånd fick ta överhanden, nästan litet programmatiskt, innan huvudpersonernas liv och handlingar fick ta främsta platsen igen.

Jag gillar verkligen böcker där handlingen vandrar från person till person i en krets av människor som påverkar varandra. Här används det inte överdrivet mycket för tricks och överraskande avslöjanden, utan för att skapa en känsla av rundmålning och av att alla delar i samhället hänger ihop med varandra.

Tre kvinnor i berättelsen har litet större roller: Louise, Lena och Parvaneh. Alla tre är mer eller mindre fast i sina äktenskap och livssituationer. Louise och hennes man Fredrik har gott om pengar och en rik umgängeskrets. Parvaneh och hennes man Rezvan har lämnat sina familjer i Irak, och har nu bara en pizzeria och varandra. Deras gemensamma nämnare är Lena, SFI-lärare åt bland annat Parvaneh, tillika privatlärare åt dottern till Louise och Fredrik. Alla tre kvinnornas liv är insiktsfullt beskrivna, och deras familjer är inte heller bara bifigurer utan får ta sin plats i berättelsen.

Av levnadsödena känner jag mest för Lena. Hennes familj fick göra en klassresa nedåt när hennes man, Janson, spelade bort huset och sitt jobb som speditör. De fick sälja radhuset och flytta till en lägenhet i ett sämre område. Lena samlar kraft varje dag för att gå till arbetet, prata med kollegor och hålla modet uppe, men kan ju inte styra över sina närmaste människors ambitioner. Janson som inte kan hitta nytt jobb verkar vara på väg ned i spelträsket igen, och kontakten med tonårssonen är inte den bästa. Flygts skildringar av livet i den slitna tvåan är så täta att jag flämtar till av syrebrist ibland.

Även Torbjörn Flygts senaste bok, Verkan, beskrev ett samhälle med motsättningar och misstänksamhet på väg mot en eruption. Den här gången flyttar han fokus istället ett steg närmare, zoomar in ett antal individer och låter dem ta ett steg längre in i katastrofen. Tack och lov förfaller han inte till rena eländesskildringar, utan behåller en nykter, klar röst så att det är handlingen, inte läsarens oro, som står i centrum. Det är mycket skickligt gjort. Enligt mig är Torbjörn Flygt en av våra bästa samtida författare.

Fler böcker av Torbjörn Flygt:
Underdog
Verkan