söndag 8 februari 2009

Strindbergs Påsk på Stadsteatern

Scenen är tom, förutom fem stolar i förgrunden. Skådespelarna kommer in, tar plats och börjar pjäsen. Sittande på var sin stol säger de sina repliker, ofta långt från den de talar med. Skådespelarnas agerande blir förstås nedtonat när man sitter på en stol, förutom Sven Ahlström, som familjens son Elis. Utan att lämna stolen lyckas han förmedla känslor med hela sin kropp.

Elis börjar och slutar pjäsen med att vara hårt trängd från flera håll. I den första scenen försöker han ta alla oförrätter med jämnmod. I slutscenen har han hårdnat och hans stolthet håller på att driva hela familjen i olycka. Sten Ljunggren som Lindkvist, bringaren av dåliga bud, är fantastisk. Han har den tyngd som behövs för att göra slutscenen så stark, och med allvar fogar han långsamt samman alla pusselbitar till en avslutning.

En så sparsmakad scenografi och regi borde öka publikens fokus på vad som sägs, men det fungerar tyvärr inte så. Det blir som att tala i telefon; minsta ord som går förlorat (av hostningar och gnäll från stolssäten) kan göra en mening närmast obegriplig. Replikskiftena blir nästan till pingpongmatcher för oss åskådare. Det ges sällan några mellanrum för att det sagda skall sjunka in och stämningen stå klart för oss som ser på, och det är synd. Det som stannar i minnet är den ovanliga scenografin, inte pjäsens mening.

Länk till Stadsteaterns sida om Påsk

2 kommentarer:

Hermia sa...

Väninnan och jag såg Påsk på fredagen, däremot var vi på Stadsteatern även på lördag för att se Nu mår jag mycket bättre. De båda pjäserna var verkligen varandras motsatser. Jag var väldigt förtjust i Påsk, att de verkligen lyfte fram texten. Det kändes på något sätt modigt. Och i mitt huvud fylldes detaljerna, gesterna i. Som radioteater, nästan. Så jag gillade det skarpt och tyckte det fungerade. Led dock med Helena af Sandeberg (?) som fick hostattacker på scenen. Däremot Kristina Lugns pjäs... suck vilken besvikelse. Väninnan och jag tittade på varandra och sa "buskis" - för så kändes det. Det var inte alls vad jag väntat mig, tyvärr... Kvällen avslutades med filmen Burn after reading så det blev en bra slutknorr i alla fall... Vi kanske lyckas pricka in något annat tillfälle i samma salong?

Jenny B sa...

Ja, vi gick visst om varandra! Men så bra att du tyckte om gestaltningen av Påsk! Det var skönt att höra att man kan uppfatta den på olika sätt. Helena af Sandeberg hade hosta på lördagen också, så jag hoppas att hon frisknar till snart, stackaren.