lördag 7 februari 2009

Rachel getting married


Bland alla irriterande amerikanska bröllopstraditioner som letar sig ut i världen, börjar jag förstå idén med rehearsal dinner. Alla släktingar som kanske kommit långväga ifrån behöver mer än en middag efter bröllopet för att få prata med varandra och visa sin uppskattning för brudparet. Så behöver man heller inte höra alla förvirrade och småtråkiga tal under själva bröllopsmiddagen, utan kan dra några av dem redan innan. Det är vad vi får vara med på under middagen för Rachel och Sidney en av dagarna innan deras bröllop. Gamla vänner och släktingar berättar historier om brudparet; en del rörande, en del pinsamma.

Så tar lillasyster Kym mikrofonen och börjar berätta pinsamheter... om sig själv, om sina egna misslyckanden, om 12-stegsprogrammet för missbrukare som hon försöker följa. Knappt ett ord om brudparet, men en lång harang som mynnar ut i en tveeggad ursäkt. Det uppskattande sorlet stillnar till en generad tystnad.

Kym har ledigt från rehab-kliniken en långhelg för Rachels bröllop. Som om det inte är nog stressande att ordna ett bröllop, som om det inte är nog stressande att hälsa på familjen efter en lång frånvaro; Kym är nervig, och familjen blir märkbart nervösa av att ha henne i huset igen, förhoppningarna på båda sidor är antingen för höga eller för låga. Hur länge orkar man stötta en familjemedlem med missbruksproblem? När skall man avvisa henne och börja ställa krav istället?

Kym kan vända uppmärksamheten till sig själv i vilken situation som helst, och suger i sig den som ett svart hål. Hon maskerar sig i självförakt och skyller ifrån sig för att slippa ta ansvar. Hon är så egoistisk och irriterande! Men vi får följa henne ta åtminstone några steg mot större självinsikt och att kunna ta ett steg tillbaka för att ge andra plats. Vi får veta om hur människorna runt henne har försökt hantera Kyms missbruk och ännu kämpar med efterverklingarna. Men det är ändå Rachels bröllop, och vi får se mycket av den härliga, multietniska familjefesten. Trots den litet stressande klippningen i festscenerna är det en fest fylld av kärlek och glädje - inte perfekt, men bättre än man kunnat hoppas.

5 kommentarer:

Glamourbibliotekaren sa...

Å, denne skulle jeg gjerne sett før den 22. februar.. men den kommer ikke på kino i Norge, så jeg får vente til den slippes på dvd i mars. Jeg har mange andre oscarfilmer å se, så jeg har virkelig ikke fritidsproblemer disse ukene :)

Jenny B sa...

Ja, det är tråkigt när filmer inte hinner ha premiär här förrän efter Oscarsutdelningen! Men ni i Norge brukar för det mesta ha större lycka än vi i Sverige vad det gäller det: oftast är filmbolagen sorgligt slöa med att ta in filmer. Så korkat att inte ha dem på repertoaren när intresset är som störst!

Bokomaten.. sa...

Vad roligt! Jag har inte varit sugen på att se den här filmen för att jag bara antog att det var en flamsig chic-flick/romantisk komedi (och ibland behöver man sådant i och för sig, men inte något jag söker upp på bio särskilt ofta) och inte ens kollade upp vad det var. Nu blev jag istället lite sugen måste jag säga, får väl kolla upp om den går på en biograf nära mig...:-)

Jenny B sa...

Så bra att du blev intresserad av filmen, Bokomaten! Nej, det är ingen flamsig komedi, utan en ganska allvarlig historia, fast med mycket glädje, som tur är.

Karin S sa...

greash! (som A-M hade sagt) ska se den i kväll.