Jag har haft abonnemang på konsertserien Stråkkvartetter på Stockholms Konserthus de senaste två åren. Det sammanfaller med perioden de har haft Sjostakovitj' kvartetter som stående inslag på konserterna. Det har varit underbart att höra dem med olika ensembler. I helgen var det dags att höra kvartetterna 1, 8 och 15 med Borodinkvartetten. Salen var nedsläckt, men vilket hjälpte till att höja publikens koncentration ytterligare. Även med en ersättare för cellisten, är medlemmarna i Borodinkvartetten fantastiskt erfarna och samspelade. Deras skicklighet skapade så stark stämning att inte ens tävlings-klapparna vågade applådera innan sista tonen klingat ut - ÄNTLIGEN! Så skönt att få smälta de sista ackorden i stillhet, och få dra andan innan man börjar applådera. Den sista, smärtfyllda kvartetten är annorlunda från den första, mer lättsamma kvartetten, men ändå så omisskännligt Sjostakovitj. Jag är glad att få ha upplevt så vackra stycken framförda av elitmusiker med både precision och empati.
När jag kom ut i foajén var jag så exalterad av musiken att jag stegade fram till skivförsäljningen och plockade åt mig för tusen kronor av det som låg närmast. Jag är säker på att mina grannar kommer att bli lika lyckliga som jag när jag spelar Sjostakovitj, Beethoven och Tjajkovskij på hög volym, för att återuppleva den underbara stämningen.
1 kommentar:
Ah, klassikere! Så heldig du er som fikk høre dem live! Bra investering å kjøpe platene etterpå - da minnes du konserten ekstra godt.
Skicka en kommentar