Wuhan av Liao Yiwu

Efter massakern på Himmelska Fridens torg i Beijing 1989 skrev författaren Liao Yiwu en episk dikt om den grymma händelsen, varpå han sattes i fängelse i fyra år där han svalt och torterades. Efter frisläppandet fortsatte han att skriva om fattiga och dissidenter som far illa i Kina. År 2011 lyckades han lämna landet och är sedan dess bosatt i Berlin. Därifrån följde han noggrant händelser i sitt gamla hemland via nyheter, WeChat-meddelanden och diskussioner med vänner som levde kvar, och när Covid-19 dök upp i landet blev hans självpåtagna bevakning ännu mer intensiv. Boken Wuhan är en delvis dokumentär, delvis fiktiv sammanställning av olika personers undersökningar och försök till överlevnad under hoten från såväl viruset som myndigheter och ibland grannar.

Liao Yiwu ger inledningsvis ett långt referat från de verkliga händelser när journalisten Li Zehua under de inledande veckorna försökte ta reda på mer om omfånget av virusets härjningar. Det gjorde Li Zehua till en misstänkt i regeringens ögon, och han var själv online när myndighetspersoner förföljde honom i bil och stod utanför hans lägenhetsdörr för vad han rapporterat om de stora mängder av döda som tystats ned. Liknande men ännu värre övergrepp skedde redan tidigare; bland många andra läkaren Li Wenliang som redan 30 december varnade för det smittsamma viruset, tvingades att ta tillbaka sina uttalanden och snart själv smittades och dog. Det är en styrka att Liao Yiwu varvar in autentiska nätkommentarer från många olika personer, varav några kritiserar Li Zehua men många andra berättar gripande historier om hur grannar eller deras egna tvingas till isolering, smittas ändå, avvisas från sjukhus, och till slut dör och kremeras utan att någon ens vågar läsa och registrera deras identiteter.

En stor del av boken upptas av den resa som den fiktive Ai Ding gör genom ett nedstängt Kina, ett sätt för Liao Yiwu att visa olika former av myndighetsmissbruk på flera nivåer, och hur lokala samhällen på olika sätt hanterar den nya verklighet som smittan skapar. Över nätet diskuterar Ai Ding med sin vän Zhuang Zigui som är kvar i Tyskland, och speglar de skilda bilderna av virushotet som Kina och Väst hade och har. I en diskussion är det Zhuang Zigui som håller på att viruset först smittade människan på en djurmarknad i Wuhan, medan Ai Ding snarare tror att det sluppit ut från forskningsinstitutet i samma stad. 

Ai Dings resa på öde motorvägar och möten med människor på vägen mot Wuhan är bitvis poetiskt beskriven, inte minst hans envisa väg mot landets farligaste och mest förbjudna plats där han vill återförenas med sin fru och dotter. Den är en god inramning till de verkliga nätkommentarerna från drabbade människor, och Liao Yiwus citat och egna reflektioner kring Kinas cyniska strategier mot omvärlden och sin egen befolkning, och en väl inövad vana att tysta ned problem för att inte förlora ansiktet vilket lät katastrofen växa till enorma proportioner. Med sin bok har Liao Yiwu dokumenterat tidsandan i öst och väst med verkliga händelser, och som en varning för Kinas kalla, klumpiga och missriktade ambitioner till kontroll.