söndag 25 oktober 2015

The Martian

Sandstormen är värre än väntat; den ökar hela tiden i styrka, snart kan den tippa uppstigningsraketen, och gör den det kan besättningen inte ta sig tillbaka till jorden från Mars. Det är retligt att behöva avbryta uppdraget i förtid, men astronauterna kämpar sig tillbaka till farkosten i stormen. Då träffas Mark Watney av flygande skrot och kastas iväg bortom räddning. Hans vänner måste göra det hemska valet att lämna honom för att kunna rädda sina egna liv. Men när stormen lägger sig vaknar Watney - han har överlevt! Och är ensam på Mars, utan möjlighet att ens meddela NASA att han lever.


På många sätt har han tur; alla förnödenheter som kollegorna skulle levt av de kommande dagarna har han för sig själv, och klarar han av att hålla sig vid liv i några år till har han chans att räddas av nästa marsexpedition. Bäst av allt är att Mark är händig, uppfinningsrik och tekniskt och vetenskapligt kunnig. Förutom att hålla igång systemen som de skall börjar han experimentera för att kunna göra livet på Mars bättre. Eller åtminstone drägligt.


När observatörer på jorden upptäcker att Watney fortfarande lever är problemet självklart inte löst i en handvändning. NASA:s program är dyra och noggrant kalkylerade, och att bygga en raket och skicka den till Watney tar lång tid även om man försöker skynda sig. Så hur skall det gå? Skall Watney dö ensam på vår grannplanet medan hela jordens befolkning ser på?


Något som flera stötte sig litet på i boken The Martian var att Mark Watney var så positiv hela tiden. Det finns förstås flera förklaringar; att han var av den envisa, påhittiga typen med stark livsvilja och humor som NASA vill värva till astronaut, och framför allt att det vi fick läsa var hans egna anteckningar, och där loggade han bara vad som var matnyttigt i en positiv anda. I filmen får vi ändå se ögonblick av hopplöshet, vilket gör den litet mer trovärdig. Men framför allt får vi igen en historia med många, många motgångar, med några snillrika människor på två planeter (och ett rymdskepp) som gång på gång måste försöka tänka ut något nytt och livsavgörande med det de har tillgängligt.


The Martian är en rymdfilm med spänning av ett annat slag än laserfighter mot utomjordingar, men den är minst lika dramatisk för det. Berättelsen är en hyllning till vetenskap och teknik, och människans livsvilja och uppfinningsförmåga!


5 kommentarer:

Snowflake sa...

Den vill jag se! Älskar handlingskraftiga idérika människor som aldrig ger upp.

Jenny B sa...

Ja, visst! Han är så inspirerande!

Börje sa...

Tydligen en film jag måste se. Tack för den recensionen!

Håkan Wilhelm Hugosson sa...

En bra sci-fi film, men liksom utan "fiction", alltså med nutida teknologi. Jag gillar genren (jmfr Gravity, Sunlight(?), Interstellar(?))

Denna och liknande filmer borde förses med eftertexter sponsrade av Vetenskapsrådet. Typ: "Om du vill vara med och ta människan till Mars - läs naturvetenskap och teknik!"

Btw, blir alltid lite moloken av att rymdexpeditioner i filmer nu för tiden alltid sköts av USA/NASA (i denna film med en inkvoterad tysk medarbetare). Förr i tiden (läs 80-talet) så ordnades rymdexpeditionerna av internationella organisationer typ FN. Men det ändrades i slutet av 90-talet (typ med Independence Day?). Nu antas supermakterna sköta rymden själva och internationellt samarbete är en alltför stor utopi (?).

Större tro på en framtida förenad mänsklighet anmodas!

Jenny B sa...

Börje, jag hoppas du gillar den!

Håkan, jag vet vad du menar med science mer än fiction. Även om t.ex Gravity inte innehåller utomjordingar eller tidsresor så svindlar det när man ser den, för att det den håller på med - en rymdresa! - ändå är ett steg mot något mer spännande, något som pressar gränserna för vad människan kan åstadkomma.